Socialnämnden ansökan grundades på uppgifter om föräldrarnas konflikter och bristande omsorger. Förvaltningsrätten ansåg dock att utredningen var oklar och att den saknade aktuella observationer som visar att det föreligger en påtaglig risk för att barnens hälsa eller utveckling skadas. Nämndens ansökan avslogs.
I kammarrätten hävdade socialnämnden att förvaltningsrätten bedömt bevisen fel. Föräldrarnas långvariga och djupgående konflikten ska vägas samman med tidigare uttömda frivilliga insatser, barnens stressymtom, bristande skydd samt skolans oro för barnens beteende och psykiska mående.
Kammarrätten betonade att det är socialnämnden som ska göra sannolikt att det finns omsorgsbrister som motiverar vård enligt LVU.
Av nämndens utredning framgick att barnen den senaste tiden omväxlande har bott hos sin mamma och mormor med begränsad kontakt med pappan. Föräldrarna befinner sig i en vårdnadstvist där mamman har begärt ensam vårdnad om barnen.
Beträffande omsorgsbrister har pappan vid två tillfällen lämnat barnen ensamma hemma nattetid, vilket tyder på bristande omdöme och förståelse för barnens behov. Kammarrätten ifrågasatte dock inte att han har förstått det olämpliga i att lämna barnen ensamma.
Inte heller tyder pappans alkoholkonsumtion på att den just nu riskerar att leda till omsorgsbrister. Samma riskbedömning gjordes beträffande övriga brister och omsorgsförmåga, till exempel barnens oroväckande beteende i skolan.
Därefter prövade kammarrätten om föräldrarnas konflikt utgör en omsorgsbrist som påtagligt riskerar barnens hälsa och utveckling. Kammarrätten konstaterade att föräldrarna har kunnat ordna vård och skolgång för barnen trots konflikten om barnen. Inte heller har barnen blivit indragna i konflikten, även om de påverkats negativt av den.
Sammantaget var inte socialnämndens antaganden om risker för barnens hälsa och utveckling inte var tillräckligt konkreta för att motivera vård.
Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 138-26.
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
