Vad som är barnets bästa ska avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Så långt möjligt bör såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. (Jfr prop. 2020/21:150 s. 129.)
Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (se 6 kap. 2 b § föräldrabalken, jfr artikel 12 i Barnkonventionen). De minsta barnen kan emellertid som regel inte ha någon uttalad uppfattning, vilket innebär att domstolen i de fallen inte kan ta hänsyn till barnets vilja.
Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får dock inskränkas genom lag under vissa närmare angivna förutsättningar. Ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge som grundar sig på vad som bedöms vara bäst för barnet torde normalt sett inte komma i konflikt med konventionen (jfr Hans Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 444 och 491 ff.).
Högsta Domstolen
2023-12-18
Mål nr T 4187-22
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
