Barns skyldighet, vid egna inkomster, att bidra till sitt underhåll

Föräldrar svarar för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga (7 kap. 1 § FB). Vid denna bedömning ska hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt sociala förmåner.

Bestämmelsen klargör att underhållsskyldigheten åvilar föräldrarna, inte barnet. Att barnets egna inkomster och tillgångar kan minska det underhåll barnet behöver från föräldrarna innebär inte att barnet får ett eget försörjningsansvar.

Underhållsbidrag och växelvis boende

En förälder ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom underhållsbidrag om föräldern inte har vårdnaden och inte bor varaktigt med barnet, eller vid gemensam vårdnad om barnet varaktigt bor endast hos den andra föräldern (7 kap. 2 § FB).

Vid växelvis boende anses barnet normalt bo varaktigt hos båda föräldrarna. Vilket innebär att man faller utanför ovanstående huvudregel. Vid växelvis boende är således, i normalfallet, ingen av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag.

 I ett rättsfall görs en jämförelse mellan barnets och föräldrarnas ekonomiska förhållanden (NJA 1996 s. 134). HD framhåller att ju större överskott föräldrarna har, desto mindre berättigat är kravet att barnet ska bidra till sitt uppehälle med mer än sina inkomster.

Barnets kapitaltillgångar ska beaktas bara om de är mycket betydande. Annars är det främst barnets löpande inkomster som kan minska behovet av underhållsbidrag. Barnets resurser är en del av behovsbedömningen, inte en självständig försörjningsplikt.

Vid växelvis boende svarar föräldrarna för barnets underhåll genom att bära kostnaderna under den tid barnet bor hos respektive förälder. Tillgodoser inte en förälder med större ekonomiskt utrymme barnets behov i nivå med vad som är skäligt, kan underhållsbidrag åläggas (7 kap. 6 § FB). Därigenom säkerställs att föräldrarna, eventuellt med korrigerande underhållsbidrag,  uppfyller sin skyldighet.

Barnets egna inkomster vid växelvis boende får samma funktion som vid boende hos en boförälder, de minskar barnets behov av underhåll från föräldrarna. Men det är fortfarande föräldrarna som har den rättsliga skyldigheten att se till att barnets behov täcks.

Sammanfattningsvis. Barn, som har egna inkomster, har inte ett eget försörjningsansvar i juridisk mening, vare sig vid växelvis boende eller annan boendeform. Underhållsskyldigheten åvilar föräldrarna.

Däremot ska barnets egna inkomster och tillgångar beaktas vid bedömningen av barnets behov av underhåll. Inkomsterna kan därför minska det underhåll som föräldrarna behöver svara för, men innebär ingen skyldighet för barnet att försörja sig själv.

Källa:
JUNO