När en förälder har en uttalad anti‑vaccinationsinställning beaktar hovrätterna i huvudsak:
Konfliktens omfattning och varaktighet
om vaccinations‑/medicinkonflikterna är återkommande och svårartade, inte bara enstaka oenighet.
Konkreta konsekvenser för barnet:
om barnet riskerar eller faktiskt far illa genom utebliven eller fördröjd vård.
Förmågan att sätta barnets behov främst
om föräldern driver sin anti‑vaccinationslinje på ett sätt som underordnar barnets konkreta behov.
Samarbetsförmåga i medicinska frågor:
om föräldrarna kan fatta gemensamma beslut i vårdfrågor utan att barnet hamnar i kläm; vaccinationskonflikten används som indikator på detta.
Barnets vilja och mognad:
särskilt vid äldre barn som själva vill eller inte vill vaccineras/behandlas.
Bevisning om medicinsk rekommendation
ju tydligare vårdrekommendationer, desto mer problematisk blir en konsekvent anti‑vaccinationslinje.
Möjligheten att upprätthålla kontakt med båda föräldrarna vid ensam vårdnad.
Anti‑vaccinationsinställningen bedöms alltså inte isolerat, utan som en del av en bredare analys av barnets bästa och föräldrarnas samarbetsförmåga enligt 6 kap. 2 a och 5 §§ FB.
I vissa fall (T 1135‑18, den doktrinrefererade domen) har medicinska konflikter varit bärande skäl för att upplösa gemensam vårdnad; i andra (T 14499‑25) har de inte ansetts tillräckliga när bevisläget och övriga omständigheter talat emot.
Källa:
JUNO
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
