Om vårdnad

Det biologiska föräldraskapet är inte förändringsbart. I stor utsträckning gäller detsamma för det psykologiska föräldraskapet, och så även i de fall då de psykologiska och biologiska föräldrarna inte är identiska. Att skapa ett barn – biologiskt såväl som psykologiskt – medför således ett ansvar, som inte kan frånträdas men givetvis misskötas, negligeras eller förnekas.

I den psykologiska meningen är vårdnad om ett barn alltså alltid gemensam och inte förhandlingsbar. Barnet har dessa sina föräldrar, och det gäller oberoende om de är gifta eller inte, om de sammanlever, är särbo eller inte har någon inbördes vuxenrelation. Ur ett barnperspektiv är det de, som har att ta hand om, ge kärlek, trygghet, stimulans, har att vårda oberoende av vilka juridiska förhållanden som råder.

Men – återigen ur barnets synvinkel – detta gemensamma vårdnadsansvar är uppenbarare och lättare att uppfatta, mindre ifrågasatt och mindre osäkert, när föräldrarna lever samman, kanske också när de är gifta. Ur detta barnperspektiv är det därför troligen mer angeläget att formellt reglera den gemensamma vårdnaden, när det uppenbara föräldraskapet är mindre tydligt, som t ex när föräldrar inte lever samman och inte är gifta.

Barn uppskattar gemensam vårdnad. De tycker om att bägge föräldrarna är aktivt involverade i deras liv, att bägge tar på sig ett ansvar och att ingen har ”vunnit” dem utan att de tillhör båda. Tvärt emot vad som gäller i den hittillsvarande lagstiftningen, talar detta alltså starkt för att regeln ska vara, att också ogifta föräldrar generellt ska ha gemensam vårdad. Det skulle på så sätt utgöra ett tydligt uttryck för lagstiftarens förväntan också på ogifta föräldrar att samverka och ta ett gemensamt ansvar för sina barns bästa.

Undantagen återkommer jag till.

Barn- och ungdomspsykiatriska synpunkter på vårdnad, boende och umgänge
av Torgny Gustavsson, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, Växjö, Ds 1999:57