Portalparagrafen om barnets bästa i föräldrabalken

Principen om barnets bästa är ett begrepp som består av flera delar. Den ger uttryck för en materiell rättighet som innebär en rätt att få barnets bästa bedömt i beslut som gäller barnet. När olika intressen vägs mot varandra ska barnets bästa sättas främst. Principen om barnets bästa ska även användas som en grundläggande rättslig tolkningsprincip. Om en rättsregel är öppen för mer än en tolkning, ska den tolkning som mest verkningsfullt tillgodoser barnets bästa ges företräde.

Principen ger slutligen också uttryck för ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser som innebär att processen måste innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet av beslutet. Genom 1998 års vårdnadsreform infördes en portalparagraf om barnets bästa i 6 kap. 2 a § föräldrabalken. Paragrafen har därefter ändrats ett par gånger. I den nu gällande lydelsen anges att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Redan i dag gäller alltså att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. upplevd rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders vilja att umgås med barnet. I paragrafens andra stycke anges att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Även det som föreskrivs i 6 kap. 1 § föräldrabalken om barnets grundläggande rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran är av betydelse för bedömningen av vad som är bäst för barnen. Bestämmelsen i 6 kap. 2 a § är avsedd att vara en grundval för lagens mer konkreta regler.

Vad som är barnets bästa i en fråga om vårdnad, boende och umgänge måste avgöras i varje enskilt fall, utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt bör såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter för barnet beaktas.

Risken för att ett barn far illa finns i portalparagrafen som en omständighet som aldrig får glömmas bort vid en bedömning av barnets bäst. Enligt 1998 års lydelse skulle det fästas särskilt avseende vid barnets behov av nära och god relation med båda 15 föräldrarna (kontaktprincipen) medan risken för att barnet far illa skulle beaktas.

Vid 2006 års vårdnadsreform ansåg lagstiftaren att det fanns skäl att i lagtexten ytterligare markera den betydelse som risken för att barnet far illa måste få vid beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Sedan dess gäller därför att risken för att barnet far illa, liksom kontaktprincipen, är en omständighet som det ska fästas särskilt avseende vid. År 2006 gjordes också tillägget att bedömningen av vad som är barnets bästa ska innefatta risken för att någon annan i familjen utsätts för övergrepp.

Prop. 2024/25:10 s. 14.