Om verkställigheten av ett avgörande eller avtal är oförenlig med barnets bästa

Domstolen skall avslå en begäran om verkställighet av ett avgörande (eller avtal, se 1 § tredje stycket) om förhållandena vid tidpunkten för verkställighet är sådana att det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa.

Domstolen ska inte göra någon omprövning i sak. Kontrollen sker för att säkerställa skyddet av barnet, inte för att säkerställa att varje verkställighet motsvarar den lösning domstolen vid den tidpunkten hade valt vid en sakprövning av frågan om vårdnad, boende eller umgänge.

Domstolen ska inte heller göra annat än en granskning av att verkställigheten ligger inom ramen för det som är förenligt med barnets intresse. Om utredningen är sådan att det är uppenbart att verkställigheten inte kan förenas med barnets bästa, skall ansökan avslås.

Domstolen har ett ansvar för att de omständigheter som är av betydelse för denna prövning blir klarlagda. Det är obligatoriskt för domstolen att göra prövningen. Finner domstolen uppenbart att verkställighet är oförenlig med barnets bästa, kan den inte bevilja åtgärden. Begränsningen till vad som är uppenbart tar sikte på bedömningen av utredningen i ärendet.

Bland de förhållanden som domstolen ska beakta kommer i första hand risken för att barnet far illa. Det kan vara en risk för att barnet utsätts för övergrepp eller en risk för att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar. Bestämmelsen kan vara tillämplig t.ex. om det finns uppgifter som visar att en umgängesförälder begår övergrepp mot barnet. Det kan också vara så att han eller hon missköter sig på ett sådant sätt att barnets säkerhet är i fara. Det kan vara fråga om att föräldern begår andra kriminella handlingar eller är inne i ett pågående missbruk.

Ett annat exempel är att barnet på grund av inträffade händelser eller sjukdom är särskilt känsligt vid tiden då verkställighet blir aktuell och skulle ta skada av vissa åtgärder. Barnets viljeinriktning och barnets psykiska egenskaper i allmänhet har betydelse också vid prövningen av risken för eventuella skadeverkningar. Bedömningen av den risk för barnet som kan finnas måste göras fristående från de bedömningar av risker som kan ha gjorts tidigare. Uppgifter som innebär att barnet riskerar att lida skada måste tas på största allvar och kan inte avfärdas på den grunden att liknande omständigheter anförts flera gånger tidigare.

Prövningen ska ta sikte på den situation som kan antas råda vid den tidpunkt verkställigheten avser. Eftersom någon omprövning av avgörandet inte ska göras, är det naturligt att det i princip endast är nyligen inträffade händelser eller helt ny och avgörande utredning som kan göra att verkställighet inte får ske. Domstolen kan dock inte bortse från en viss frågeställning av betydelse för verkställigheten, t.ex. risken för att barnet utsätts för övergrepp, bara för att en sådan fråga har varit uppe i vårdnadsmålet.

Också andra förhållanden än sådana som kan sägas innebära en risk för att barnet far illa skall beaktas. Omständigheter som är av grundläggande betydelse för att tillgodose barnets bästa kan hastigt ha ändrats. I ett ärende om verkställighet av en dom om barnets boende kan det t.ex. visa sig att den förälder som barnet ska flyttas över till saknar bostad. Situationen kan då vara sådan att det visserligen inte är fara för att barnet far illa men ändå är uppenbart att en överflyttning vid den tidpunkten inte är förenlig med barnets bästa.

Prop 2005/06:99 s. 98.