Familjerådgivning består av samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer. Kommunen kan fullgöra sin skyldighet genom att tillhandahålla rådgivningen själv eller genom en annan yrkesmässig rådgivare (5 kap. 3 § SoL). Bestämmelserna om familjerådgivning föreslås föras över till den nya socialtjänstlagen (avsnitt 18.3).
Arbete som familjerådgivare kräver stor erfarenhet av arbete med människor i kris och människor med relationsproblem. Därför uppställs ett krav i lagen på att en enskild rådgivningsverksamhet ska bedrivas yrkesmässigt. Den som vänder sig till familjerådgivningen ska kunna känna sig fullständigt trygg med att de uppgifter som lämnas där inte förs vidare. Familjerådgivningen har därför en särskilt stark sekretess.
Familjerådgivningens sekretessbestämmelser innehåller inte något skaderekvisit, dvs. verksamheten har vad man kallar ”absolut sekretess”. Sekretess inom kommunal familjerådgivning gäller för alla uppgifter som den enskilde har lämnat i förtroende eller som familjerådgivaren har hämtat in i samband med rådgivningen (26 kap. 3 § OSL). Motsvarande tystnadsplikt gäller för enskilt bedriven familjerådgivning (se 15 kap. 2 § SoL, som i avsnitt 22.7 föreslås föras över till den nya socialtjänstlagen).
En familjerådgivare för inga journaler i enskilda ärenden och den absoluta sekretessen innebär att de som söker familjerådgivning har rätt att vara anonyma. Familjerådgivningen har ingen rätt att kräva att de sökande ska uppge namn eller om de bor i kommunen. Det finns däremot inte något som hindrar familjerådgivaren att fråga om detta.
Familjerådgivning kan som framgår ovan bedrivas som yrkesmässig enskild verksamhet. Dess speciella karaktär och starka sekretess innebär enligt regeringen att den bör undantas från den föreslagna uppgiftsskyldigheten.
Prop. 2024/25:89 s. 414.
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
