Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge

En av konventionens grundprinciper är att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3). Principen om barnets bästa kommer till uttryck även i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 24).

Principen om barnets bästa är ett flexibelt begrepp som består av flera delar. Den ger uttryck för en materiell rättighet som innebär en rätt att få barnets bästa bedömt i beslut som gäller barnet. Barnets bästa ska vid den bedömningen sättas främst när olika intressen vägs mot varandra.

Principen om barnets bästa ska alltid tillämpas när ett beslut som rör ett barn ska fattas. Principen om barnets bästa ska även användas som en grundläggande rättslig tolkningsprincip. Om en rättsregel är öppen för mer än en tolkning, ska den tolkning som tillgodoser barnets bästa mest verkningsfullt ha företräde.

Principen ger slutligen också uttryck för ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser som innebär att processen måste innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet när ett barn kommer att påverkas av ett beslut. Det ska i beslutet dessutom motiveras på vilket sätt hänsyn har tagits till barnets bästa. Barnets bästa kan inte frikopplas från övriga rättigheter i barnkonventionen - rättigheterna ska ses som en helhet. För att en tillämpning av principen om barnets bästa ska vara korrekt måste exempelvis även barnets rätt att uttrycka sina åsikter vara uppfylld (se prop. 2017/18:186 s. 96 och CRC/C/GC14).

De senaste årtiondena har det skett en utveckling i samhället som innebär att barnrättsperspektivet successivt har fått större betydelse och att lagstiftningen tydligare har kopplats till barnkonventionen. Föräldrabalkens reglering av barnets bästa återfinns sedan 1998 i en portalparagraf i 6 kap. om vårdnad, boende och umgänge (2 a §).

Bestämmelsen är avsedd att vara en grundval för lagens mer konkreta regler och markera betydelsen av barnets bästa när frågor om vårdnad, boende och umgänge avgörs. Genom 2006 års vårdnadsreform klargjordes att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall, utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt bör såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter för barnet beaktas (se prop. 2005/06:99 s. 40).

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet - eller någon annan i familjen - utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Även barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna ska särskilt beaktas.

Utöver dessa omständigheter kan barnets grundläggande rättigheter vara till god hjälp vid bedömningen av vad som är barnets bästa. Ett barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, samt att behandlas med aktning för sin person och egenart och inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (se 6 kap. 1 § föräldrabalken). Även andra omständigheter kan dock vara relevanta för bedömningen. Hänsyn ska vidare tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad.

Som framgår ovan gäller barnkonventionens krav avseende barnets bästa vid alla åtgärder som rör barn. Föräldrabalkens bestämmelse om barnets bästa föreskriver i dag att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

I praktiken har bestämmelsen dock ett bredare tillämpningsområde än vad ordalydelsen signalerar och står därmed väl i överensstämmelse med barnkonventionens krav (jfr t.ex. prop. 2005/06:99 s. 38-40 och 44-48). För att ytterligare tydliggöra barnperspektivet och åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan ordalydelse och tillämpningsområde föreslår utredningen att regleringen ska ändras så att det anges att bestämmelsen är tillämplig vid alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Regeringen delar den uppfattningen. Frågor om vårdnad, boende och umgänge innefattar även beslut i dessa frågor. Som Svea hovrätt påpekar blir det därför vid en sådan konstruktion överflödigt att särskilt ange att detsamma gäller vid beslut i frågorna. Genom en sådan ändring tydliggörs principen om barnets bästa som materiell rättighet, tolkningsprincip och tillvägagångssätt.

Det blir också tydligare att bestämmelsen om barnets bästa gäller alla frågor under socialnämndens och domstolens handläggning som kan påverka barnet, t.ex. i en utredning om vårdnad, boende eller umgänge. Att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge kan även påverka hur ett samtal med ett barn genomförs.

Som nämns ovan samverkar barnets bästa och barnets rätt till delaktighet, och principerna utgör tillsammans grunden för en handläggning av frågor om vårdnad, boende och umgänge som utgår från ett barnrättsperspektiv (jfr prop. 2012/13:10 s. 37 och 2017/18:121 s. 38). Regeringen återkommer nedan till barnets rätt till information och att få komma till tals inom ramen för handläggningen av ett mål om vårdnad, boende eller umgänge.

Prop. 2020/21:150 s. 41.