Det kan finnas skilda situationer under barnets uppväxt i vilka barnet kan vara i behov av stöd och hjälp från en person som står utanför en föreliggande konflikt. Det kan exempelvis röra sig om att föräldrarna är oense om vårdnad och umgänge. I olika sammanhang har tidigare frågan ställts huruvida i sådana fall en kontaktperson bör kunna förordnas för barn över 15 år utan samtycke från vårdnadshavaren.
Publicerad - 27 september 2024, redigerad - 27 september 2024
I t.ex. den proposition som låg till grund för de senaste större ändringarna i reglerna om vårdnad och umgänge hade föreslagits att en kontaktperson skulle kunna utses för den som har fyllt 15 år även om vårdnadshavaren motsatte sig det. Under riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen kom emellertid frågan om samspelet mellan reglerna i föräldrabalken om vårdnadshavarens bestämmanderätt och socialtjänstlagens regler när det gäller socialt bistånd till ungdomar att uppmärksammas.
Enligt föräldrabalken har vårdnadshavaren en vittgående bestämmanderätt rörande barnets personliga angelägenheter. Principen är uttryckt i 6 kap. 11 § där det sägs att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Enligt 56 § socialtjänstlagen har den som fyllt 15 år rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen.
Med hänvisning till att frågan huruvida det är möjligt för en socialnämnd att mot vårdnadshavarens samtycke ge ett barn över 15 år socialt bistånd var föremål för regeringsrättens prövning, ansågs förslaget i propositionen om en kontaktperson inte då böra genomföras. I två sedermera meddelade domar besvarade regeringsrätten den nyss ställda frågan nekande.
Utgången ger anledning att på nytt föra fram förslaget om att öppna dörren för en möjlighet att utse en kontaktperson för ett barn över 15 år, om barnet själv begär detta. Då frågan tidigare har behandlats har få bestritt det sakligt berättigade i att stöd och hjälp får utgå i sådan form till unga människor även om vårdnadshavaren motsätter sig det. Ingen remissinstans har heller ställt sig negativ till promemorians förslag om en kontaktperson.
Med hänvisning till det nu anförda förordar jag att socialnämnden bör ges en möjlighet att utse en kontaktperson för ett barn över 15 år mot vårdnadshavarens vilja, om barnet själv begär eller samtycker till det. Vårdnadshavarens inställning kan dock givetvis vara en omständighet som gör att socialnämnden anser det olämpligt att förordna någon kontaktperson och i stället söker på annat sätt förbättra barnets situation. Socialnämnden har möjlighet att på olika sätt bistå barn och ungdomar som vänder sig till nämnden för att få hjälp i konfliktsituationer. Skulle omvänt - vårdnadshavaren men inte barnet begära att en kontaktperson utses åt barnet, bör en sådan inte kunna utses, om barnet när det är över 15 år motsätter sig detta.
När det gäller barn under 15 år bör frågan om utseende av kontaktperson däremot bli beroende av vårdnadshavarens vilja. Även beträffande dessa barn bör socialnämnden ta stor hänsyn till barnets egen inställning. Har barnet nått en sådan ålder att det är naturligt att det får vara med och bestämma i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden, torde det i allmänhet inte vara lämpligt att utse en kontaktperson i strid mot barnets egen vilja.
Prop 1990/91:8 s. 55.
Lägg till artikeln i dina kanaler
Annonser
Senaste artiklarna med samma ämne
