Skip to main content

Juridiska biträden vid vårdnadsöverflytningar

Närmare om den roll som barnets biträde ska ha
Publicerad - 11 januari 2025, redigerad - 11 januari 2025

I utredningens kontakter med representanter för barn och barnrätts– organisationer har det genomgående framkommit att barn upplever att deras åsikter inte tas på allvar. Representanter för barn har i fråga om vårdnadsöverflyttning också lyft att det är av stor vikt att barnets biträde står utanför eventuella intressekonflikter. Biträdet måste kunna vara opartisk gentemot socialnämnden, familjehemmet och barnets föräldrar och enbart ha barnets intressen i beaktande.

Regeringen tar fasta på dessa utgångspunkter i övervägandena om vilken roll som barnets biträde bör ha. I mål om vårdnadsöverflyttning är det naturligt att det kan finnas motstående intressen mellan ett barn och dess vårdnadshavare. Det skulle därför kunna finnas ett värde i att biträdet i egenskap av ställföreträdare kan agera självständigt i förhållande till barnets vårdnadshavare.

Situationen kan jämföras med den intressekonflikt som råder i sådana brottmål där det förordnas en särskild företrädare för barnet, när det är barnets vårdnadshavare eller en närstående till en vårdnadshavare som är misstänkt för brott. Det är i sådana situationer viktigt att den särskilda företrädaren kan vidta åtgärder för barnets räkning utan samtycke från barnets vårdnadshavare.

En jämförelse kan också göras med rollen som offentligt biträde i LVU-mål. Om barnet i ett sådant mål är under 15 år, och därmed inte själv har processbehörighet, är biträdet även ställföreträdare för barnet. Mot att ett biträde för barnet även skulle vara dess ställföreträdare talar, som Varbergs tingsrätt är inne på, att både socialnämnden och domstolen redan har i uppgift att ta ställning till vad som är barnets bästa.

En ställföreträdare skulle kunna få svårt att uppfylla barnets behov av att ha någon som står på enbart barnets sida. Ställföreträdarens uppfattning om vad som är barnets bästa kan ju skilja sig från vad barnet vill. Ett biträde som inte också är barnets ställföreträdare skulle ha större möjligheter att skapa ett förtroende hos barnet, så att barnet kan känna sig tryggt med att biträdet kommer att föra fram de åsikter som barnet uttrycker.

Regeringen bedömer att det är en viktig del i att barnet ska uppleva att hans eller hennes uppgifter också tas på allvar. Eftersom barnet inte är part i målet om vårdnadsöverflyttning kommer det inte heller att bli aktuellt att vidta rättshandlingar för barnets räkning. Även detta förhållande talar enligt regeringens mening mot att låta biträdet vara barnets ställföreträdare.

Regeringen bedömer därför i likhet med utredningen att det ur barnets perspektiv framstår som mest ändamålsenligt och värdefullt med ett biträde som fungerar som barnets språkrör och inte en ställföreträdare. Några remissinstanser, bl.a. Inspektionen för vård och omsorg, anser att biträdets uppdrag skulle kunna bli innehållslöst när det gäller de yngre barnen, om biträdet inte är barnets ställföreträdare. Det gäller särskilt vid biträde till sådana barn som kan ha svårare att uttrycka sina åsikter.

Regeringen anser dock att rätten att få framföra sina åsikter inte får sammanblandas med förmågan att kunna tala eller uttrycka sig (se prop. 2020/21:150 s. 49). Barnets rätt att få möjlighet att framföra sina åsikter omfattar även den situationen att barnet inte självt kan redogöra för dessa. När det gäller barn som är i stånd att bilda egna åsikter, men som med hjälpmedel eller annat kommunikationsstöd inte har möjlighet att ge  uttryck för dessa, bör barnets åsikter så långt det är möjligt hämtas in på något annat sätt. Det kan då, exempelvis, bli aktuellt att ta del av uppgifter från andra personer i barnets omgivning som känner barnet väl (jfr prop. 2020/21:150 s. 49 f.).

Även för yngre barn skulle ett biträde som inte är ställföreträdare kunna fylla en funktion. Svea hovrätt och Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) efterfrågar vissa klargöranden om vilken roll biträdet ska ha. Eftersom barnet inte är part i målet om vårdnadsöverflyttning kommer det till att börja med inte att bli aktuellt för biträdet att vidta några processhandlingar under rättegången, såsom att framställa yrkanden eller åberopa bevisning. Det handlar i stället om att agera som barnets språkrör och se till att barnets rätt att komma till tals tillgodoses (jfr 6 kap. 2 b § föräldrabalken).

Mer konkret bör biträdet, genom att prata med barnet, skaffa sig en uppfattning om barnets åsikt och tillse att den åsikten kommuniceras till domstolen. En del barn som visserligen kan bilda egna åsikter saknar förmåga att själva uttrycka dessa. I de situationerna kan det, som berörs ovan, bli aktuellt för biträdet att ta del av uppgifter om barnets åsikt på annat sätt än genom att tala med barnet. Det kan till exempel handla om att ta del av uppgifter från personer i barnets närhet, såsom familjehemsföräldrar, föräldrar, släktingar och förskolepersonal.

Som utredningen framför är det av effektivitetsskäl lämpligt om biträdet i första hand vänder sig till socialnämnden för att få tillgång till den typen av uppgifter, om informationen redan finns tillgänglig där. Biträdet kan i annat fall påtala för socialnämnden om det finns behov av att komplettera utredningen med sådana uppgifter om barnets åsikt.

Av 6 kap. 11 § föräldrabalken framgår att en vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, och i takt med barnets stigande ålder och utveckling ska ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Om ett barn inte har uppnått en sådan ålder och mognad att barnet självt kan bestämma i frågan, skulle en vårdnadshavare alltså kunna förhindra att biträdet träffar och samtalar med barnet.

Det är givetvis viktigt att barnets biträde inte är beroende av samtycke från vårdnadshavarna för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Därför bör biträdet ges möjlighet att samtala med barnet utan vårdnadshavares samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detta motsvarar vad som redan gäller för socialnämnden vid en utredning om överflyttning av vårdnaden (11 kap. 10 § socialtjänstlagen), och i ett förfarande om vårdnad, boende eller umgänge (6 kap. 20 a § föräldrabalken).

Vidare bör en viktig uppgift för biträdet vara att se till att barnets rätt till information tillgodoses (jfr 6 kap. 2 b § föräldrabalken). Informationen kan lämnas till barnet på olika sätt, exempelvis genom socialnämnden. Biträdet bör också själv kunna ge barnet information under processen, i den mån det behövs och barnet själv önskar det. Biträdet kan exempelvis behöva förklara hur prövningen av frågan om vårdnadsöverflyttning går till och hur den förhåller sig till andra eventuella processer som rör barnet.

Regeringen anser sammanfattningsvis att biträdet ska se till att barnets rätt att få information och komma till tals tillgodoses, och att detta bör framgå av en särskild bestämmelse i föräldrabalken.

Prop. 2024/25:10 55.

Lägg till artikeln i dina kanaler

Senaste artiklarna

07 februari 2025
Vidare anges i 16 kap. 4 § SoL vilka beslut av IVO som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I fråga om överklagande av IVO:s beslut om utlämnande av handling i personakt till den akten rö…
07 februari 2025
Bestämmelsen ska ändras på så sätt att det preciseras att uppdrag att besluta för nämndens räkning får ges till ett utskott i stället för till en särskild avdelning. Hänvisningen till bestämmelsen o…
06 februari 2025
Även bestämmelserna om åtal och straff för brott mot kravet att inhämta socialnämndens medgivande innan ett barn med hemvist utomlands tas emot av någon i syfte att adopteras, ska föras över till den…