Normalt fullgör föräldern sin underhållsskyldighet genom boende, men om föräldern inte varaktigt bor med barnet ska underhållsskyldigheten fullgöras genom underhållsbidrag som fastställs i dom eller avtal. När bidraget bestäms beaktas den bidragsskyldiges förbehållsbelopp (7 kap. 3 § FB).
Underhållsstöd är en socialförsäkringsförmån som ges när föräldrarna inte bor tillsammans och barnet bor hos en boförälder. Därigenom garanterar staten ett minimalt försörjningsskydd ifall den bidragsskyldige föräldern inte betalar underhållsbidrag. Tanken är att boföräldern ska ”slippa trassla” med betalningsskyldig förälder.
Nivån för fullt underhållsstöd regleras i SFB, med åldersdifferentiering; belopp per månad till 7 år, 7–15 år samt från 15 år (18 kap. 20 § SFB). Nivåerna bestäms politiskt utan civilrättslig koppling till underhållsskyldigheten enligt FB.
Det saknas avgöranden från Högsta domstolen eller hovrätt som gör det möjligt att använda beloppet för underhållsstöd som riktpunkt för underhållsbidrag. Tvärtom visar rättsfall att domstolarna bygger beräkningen på behovsschabloner och förmågebedömning, och bidragen hamnar ofta över underhållsstödsnivån, särskilt när standardtillägg medges.
Socialstyrelsen betonar att underhållsbidrag ska utgå i första hand och att underhållsstöd kompletterar om bidrag saknas eller är för lågt (utfyllnadsbidrag). Betalning av underhållsstöd via Försäkringskassan anses uppfylla underhållsskyldigheten upp till stödbeloppet. Men Socialstyrelsen anger inte att stödbeloppet ska användas som normtal för bestämning av bidragets storlek.
Försäkringskassans instruktion och föreskrifter innehåller inte någon norm som säger att underhållsbidrag ska sättas i nivå med eller utgå från underhållsstödsbeloppet.
Källa:
JUNO
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
