Några delegationsregler i nya socialtjänstlagen

Bestämmelsen ska ändras på så sätt att det preciseras att uppdrag att besluta för nämndens räkning får ges till ett utskott i stället för till en särskild avdelning.

Hänvisningen till bestämmelsen om upphörande av medgivande till internationella adoptioner förs inte över

Ett barn från utlandet får inte tas emot för adoption utan socialnämndens medgivande (6 kap. 12 § SoL). Ett sådant medgivande upphör att gälla om inte barnet har tagits emot i sökandens vård inom tre år från det att medgivandet lämnades (6 kap. 12 a § SoL). Bestämmelsen som anger när ett medgivande automatiskt upphör tas i dag upp i delegationsbestämmelsen i 10 kap. 4 § SoL. Eftersom ett upphörande inte kräver något beslut av nämnden, finns det inget behov av att delegera beslutanderätt i dessa fall. Hänvisningen till 6 kap. 12 a § SoL i delegationsbestämmelsen bör därför inte föras över till den nya socialtjänstlagen.

Prop. 2024/25:89 s. 540.

Utskott får besluta i vissa ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om placering av barn i skyddat boende

Enligt nuvarande delegationsbestämmelse i socialtjänstlagen får beslutanderätten i vissa ärenden enligt lagen om placering av barn i skyddat boende delegeras till ”en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden”. Rätten att delegera beslut i ärenden enligt lagen om placering av barn i skyddat boende har förts in i socialtjänstlagen efter att utredningen lämnade sitt förslag.

Regeringen anser dock att det inte finns skäl att hantera beslut i sådana ärenden på något annat sätt än övriga beslut som omfattas av bestämmelsen. Av de skäl som framgår av avsnitt 35.3 anser regeringen att bestämmelsen bör peka ut utskott i stället för särskild avdelning. Detta bör enligt regeringen gälla även för ärenden enligt lagen om placering av barn i skyddat boende. I de uppräknade ärendetyperna får socialnämnden alltså bara delegera beslutanderätten till utskott. För beslut i övriga ärenden gäller delegationsbestämmelserna i kommunallagen.

Prop. 2024/25:89 s. 546.

Ärenden om hemlighållande av vistelseort och begränsning av umgänge

Beslut om umgängesbegränsning och hemlighållande av vistelseort vid placering av ett barn i skyddat boende är, som konstaterats i avsnitt 35.4, ingripande åtgärder som förutsätter en grundlig prövning av den enskildes personliga förhållanden. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande (HFD 2016 ref. 74) samt efterföljande kammarättsavgöranden klargör att beslut om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsning enligt 14 § LVU i dagsläget inte får delegeras.

Regeringen anser emellertid att dessa ärenden av integritetsskäl måste kunna hållas inom en mindre krets. Även behovet av effektiv handläggning i dessa fall talar för att delegation bör vara möjlig.

Regeringen föreslår därför i avsnitt 35.4 att beslut om umgängesbegränsning och hemlighållande av vistelseort enligt 14 § LVU samt umgängesbegränsning under ett pågående beslut om flyttningsförbud eller tillfälligt flyttningsförbud enligt 31 § LVU bör kunna delegeras till utskott. Beslut om placering av barn i skyddat boende har många likheter med beslut enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Regeringen anser därför att beslut om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsning vid en placering av barn i skyddat boende bör kunna delegeras till utskott.

Prop. 2024/25:89 s. 546.

Utskott får besluta i ärenden om stöd till barn där ena vårdnadshavarens samtycke saknas

I 6 kap. 13 a § FB anges att om ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare och endast den ena samtycker till en åtgärd till stöd för barnet, får socialnämnden besluta att åtgärden får vidtas utan den andra vårdnadshavarens samtycke om det krävs med hänsyn till barnets bästa.

Enligt 10 kap. 5 § sjätte strecksatsen SoL får beslut enligt 6 kap. 13 a § FB delegeras, men endast till en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden.

Beslut om stöd utan den ene vårdnadshavarens samtycke får enligt 6 kap. 13 a § FB fattas när åtgärden gäller psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § SoL, utseende av en kontaktperson eller en familj som avses i 3 kap. 6 b § första stycket SoL eller en insats enligt 9 § 4, 5 eller 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Enligt förarbetena är det för barnets skull viktigt att handläggningen av ärendet inte fördröjs. Det kan gå viss tid mellan de tillfällen då socialnämnden i sin helhet sammanträder, och att avvakta med beslut till dess skulle generellt sett riskera att försvåra behandlingen. Besluten bör därför kunna delegeras. En sådan ordning tillgodoser enligt förarbetena behovet av en skyndsam handläggning samtidigt som den har fördelen att besluten fattas av nämndledamöter som är vana att ta ställning till likartade frågor (prop. 2011/12:53 s. 19, 20 och 33).

Regeringen föreslår i avsnitt 35.3 att beslut som enligt nuvarande socialtjänstlag endast får delegeras till en särskild avdelning i stället bör få delegeras till utskott, för att undvika att beslutet i praktiken fattas av en person.

Regeringen anser att de skäl som framgår där är relevanta även vid beslut om åtgärd till stöd för barnet utan den ene vårdnadshavarens samtycke. Beslut enligt 6 kap. 13 a § FB är av ingripande karaktär och regeringen anser att motsvarande förutsättning för delegation bör gälla som i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Regeringen föreslår därför att beslut i ärenden enligt 6 kap. 13 a § FB bör få delegeras endast till utskott.

Prop. 2024/25:89 s. 548.