Ansökan om stämning

En ansökan om stämning ska innehålla (42 kap. 2 § rättegångsbalken RB):

1. ett bestämt yrkande,
2. en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet,
3. uppgift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis samt
4. uppgift om sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte behörigheten framgår av vad som anförs i övrigt.
Har käranden några önskemål om hur målet skall handläggas, bör han ange dessa i ansökningen.
Ansökningen skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.
De skriftliga bevis som åberopas bör ges in tillsammans med ansökningen.

Författningskommentar
(prop. 1986/87:89 s. 190)

Första stycket ger i fyra punkter närmare besked i fråga om minimikraven på vad en ansökan skall innehålla.

Enligt första punkten ska en ansökan uppta ett bestämt yrkande. En markering att käranden ska i detalj redovisa innehållet i det domslut som han eller hon vill att rätten ska meddela. Det bör observeras att bestämmelsen inte gäller frågor om rättegångskostnad. I fråga om sådana kostnader finns särskilda regler i 18 kap. 14 § RB.

I andra punkten behandlas kärandens redogörelse för de omständigheter som åberopas, det vill säga rättsfakta (civilrättsligt relevanta omständigheter). Syftet med en sådan redogörelse är dubbelt. Därigenom blir yrkandet knutet till ett bakomliggande rättsförhållande.

Det har också betydelse för svarandens möjlighet att förstå vad saken gäller och så han eller hon kan avge ett fullständigt svaromål enligt 7 §. För att markera detta har begreppet utförlig redogörelse använts i den föreslagna lagtexten.

Det kan finnas anledning för käranden vara mer utförlig än vad som krävs enligt paragrafen. Vet käranden att svaranden kommer åberopa visst motfaktum, kan det vara lämpligt att han eller hon redan i ansökan behandlar denna fråga.

Den tredje punkten gäller bevis i en ansökan. Käranden behöver endast uppge de bevis när det finns rimliga skäl att anta att svaranden kommer att bestrida en viss omständighet eller framföra motfakta. Käranden får också under processens gång åberopa ytterligare bevisning som bedöms vara nödvändig.

Käranden måste också specificera vad varje bevis ska styrka. Det duger inte med generella beskrivningar. I stället måste han eller hon tydligt redovisa exakt vilken faktauppgift som beviset gäller, så att den har relevans för målet.

Enligt fjärde punkten ska ansökan ange varför domstolen är behörig, om det inte redan framgår.

Käranden ska i stämningsansökan ange önskemål om handläggningsform, till exempel om svaranden ska lämna skriftligt svaromål. Eller om målet sättas ut direkt till sammanträde eller kan avgöras på handlingarna.