Tillfällig vårdnadshavare - förutsättningar för vårdnadsöverflyttning

En första förutsättning för att en tillfällig vårdnadshavare ska komma i fråga bör, enligt regeringen, vara att förhållandena är sådana att socialnämnden bedömer att det finns ett behov av att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn. 

Så får, som ovan konstateras, så gott som alltid förutsättas vara fallet när en vårdnadshavare uppsåtligen har dödat eller så allvarligt skadat den andra föräldern att den föräldern inte kan ta hand om barnet (se 6 kap. 7 § FB). En ytterligare förutsättning för ett förordnande av en tillfällig vårdnadshavare bör vara att det ännu inte finns någon lämplig person som kan förordnas som särskild vårdnadshavare för barnet.

Om en skyndsam ändring krävs, kan den annars åstadkommas genom att domstolen fattar ett interimistiskt beslut (6 kap. 20 § FB). En tillfällig vårdnadshavare kan vara nödvändig både i situationer när det saknas någon i barnets närhet som är villig och lämplig att åta sig uppdraget att vara vårdnadshavare för barnet och när det i och för sig finns en sådan person men det ännu inte går att ta ställning till om barnet kan och rimligen bör acceptera denna person.

I det nyss anförda ligger att en tillfällig vårdnadshavare inte ska förordnas i varje situation där en ändring i vårdnaden aktualiseras. Regleringen är, i motsats till vad Umeå kommun synes efterlysa, således avsedd endast för situationer där det finns särskilda skäl. Bedömningen får här utgå från de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet och vad som rimligen kan förutsägas om utvecklingen den närmaste tiden.

Det kan t.ex. handla om att det finns brådskande beslut som behöver fattas för barnets räkning som annars inte kan komma till stånd. Så kan också vara fallet när det närmast skulle framstå som stötande eller kränkande för barnet att låta föräldern kvarstå som vårdnadshavare. Om en förälder dödats eller om en förälder skadats så pass allvarligt att föräldern inte inom överskådlig tid kan förväntas fungera i sin roll som vårdnadshavare, t.ex. på grund av medvetslöshet eller mycket allvarliga skador i övrigt, och den andra föräldern är frihetsberövad för brottet, får situationen så gott som alltid anses vara sådan att det finns behov av att skyndsamt förordna en vårdnadshavare särskilt för barnet.

Socialnämnden bör ges rimlig tid att överväga tillgängliga alternativ innan ställning tas till om en tillfällig vårdnadshavare behövs. Om nämnden bedömer att det kommer att vara möjligt att väcka talan om att utse en särskild förordnad vårdnadshavare inom den närmaste tiden – som utgångspunkt inom en eller ett par månader –torde en tillfällig vårdnadshavare sällan komma i fråga.

Det framstår, enligt regeringen, då som bäst för barnet att allt fokus läggs på att få en mer permanent lösning på plats. Som Lagrådet konstaterar ansvarar socialnämnden för att barnets behov av stöd och skydd tillgodoses enligt socialtjänstlagen. Regeringen delar mot den bakgrunden Lagrådets bedömning att ett krav på att den faktiska vården är tillgodosedd för att en tillfällig vårdnadshavare ska få utses, vilket föreslås av utredningen och i lagrådsremissen, inte behövs.

Den tillfälliga vårdnadshavaren är emellertid avsedd att vara en i det närmaste professionell vårdnadshavare, till dess att en mer långsiktig lösning finns på plats, och i uppdraget som tillfällig vårdnadshavare bör inte ingå att tillgodose den faktiska vården om barnet. Det bör därför i lagtexten anges att det inte ingår i den tillfälliga vårdnadshavarens uppdrag att tillgodose den faktiska vården om barnet.

Socialnämndens skyldighet att agera till skydd för ett barn är inte knuten till något särskilt skede i brottmålsprocessen. Som Södertörns tingsrätt påpekar kommer frågan om att utse en tillfällig vårdnadshavare vanligen att uppkomma i ett tidigare skede än frågan om att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare i dag gör.

Det kan innebära att det inte finns någon dom att lägga till grund för bedömning av om det har förekommit allvarligt våld i familjen. Något krav på att det finns en brottmålsdom som fått laga kraft för att en åtgärd ska vidtas i fråga om vårdnaden om ett barn finns dock inte i dag och, vilket även SKR framhåller, bör inte heller finnas i fråga om tillfälliga vårdnadshavare. Det bör inte heller finnas något krav på att den gärning som vårdnadshavaren är misstänkt för är erkänd.

Vilken utredning som bör krävas får i stället avgöras med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall och med barnets bästa för ögonen. Det ligger i sakens natur att bedömningsunderlaget ofta kommer att vara mer begränsat när en tillfällig vårdnadshavare ska utses än vad som är fallet i dag när en särskilt förordnad vårdnadshavare utses och att alltför höga beviskrav därför inte kan ställas.

Avsikten med förslaget är att möjliggöra en tillfällig lösning i avvaktan på att någon annan, t.ex. en familjehemsförälder, kan utses till särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Det kan dock också vara så att vårdnaden senare av något skäl kommer att återgå till föräldern. Ett visst mått av osäkerhet i fråga om vad som hänt måste därför accepteras. Förhållandena kan vidare komma att förändras under handläggningens gång.

Socialnämnden och domstolen får utgå från de uppgifter som är kända och bedöma vilka åtgärder som är motiverade utifrån dessa uppgifter. Barnets bästa ska vara avgörande även vid ett beslut om att utse en tillfällig vårdnadshavare och hänsyn ska – som alltid – tas till barnets åsikter med beaktande av barnets ålder och mognad. För domstolens del torde viss vägledning för hur bedömningen ska göras kunna sökas i hur t.ex. interimistiska beslut fattas i andra vårdnadsfrågor.

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 88