Barns hörande i mål om vård av barn och unga

Enligt den tidigare ordningen fick ett barn under 15 år höras i domstol om barnet inte kunde antas ta skada av det.
I SOU 2023:40 Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen föreslog utredningen att denna möjlighet skulle stärkas. Utredningen hade uppmärksammat att bestämmelsen hade fått en restriktiv tillämpning och att barn som uttryckligen önskat närvara i domstol hade nekats detta, även när barnet närmade sig 15 års ålder och barnets ställföreträdare bedömt deltagandet som lämpligt.
Utredningen ansåg att barn bör ges möjlighet att höras i domstol och att formerna för deltagandet bör anpassas utifrån det enskilda barnets ålder och individuella förutsättningar. En förutsättning skulle vara att barnet själv ville höras. Utredningens utgångspunkt var att barn så långt som möjligt bör skyddas i sitt deltagande och inte från sitt deltagande.
Remissutfallet var i huvudsak positivt. Vissa remissinstanser lyfte emellertid fram den svåra avvägningen mellan barnets rätt att komma till tals och behovet av att skydda barnet från att ta skada av deltagandet. Det framhölls bl.a. att barn kan hamna i svåra lojalitetskonflikter och uppleva sig tvingade att delta i en muntlig förhandling.
Det väcktes också frågor om domstolarnas praktiska möjligheter att undersöka de individuella förutsättningarna för barnets deltagande och risken för skada. Vid den senare remissbehandlingen av lagrådsremissen avstyrkte flera kammar- och förvaltningsrätter förslaget och ansåg att den befintliga ordningen gav tillräckliga möjligheter för barn under 15 år att höras när det fanns skäl för det.
Regeringen delade emellertid utredningens bedömning att rätten för barn under 15 år att höras i domstol borde stärkas. Regeringen framhöll att en rätt för barnet att höras när barnet själv vill det stärker barnet som rättighetsbärare och innebär att barnet tillmäts respekt för sina åsikter. Ett direkt hörande kan också minska risken för missuppfattningar genom att domstolen får möjlighet att reda ut oklarheter direkt med barnet.
De risker som kan vara förenade med ett hörande, exempelvis att barnet upplever obehag, ansågs i viss utsträckning kunna motverkas genom barnvänliga former för deltagandet. Regeringen anslöt sig i detta sammanhang till utgångspunkten att barn bör skyddas i, snarare än från, sitt deltagande.
Den nya regleringen innebär således att ett barn under 15 år ska höras i domstol om barnet vill det och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras. Barnets egen vilja får därmed en större betydelse än enligt den tidigare regleringen, och den restriktivitet som utvecklats kring barns hörande är avsedd att i viss mån ändras. Bedömningen av barns medverkan och hur denna kan utformas bör göras i varje enskilt fall och utifrån det enskilda barnets förutsättningar, behov och önskemål.
Vidare bör även andra faktorer vägas in i bedömningen av om barnet kan antas ta skada av att höras, exempelvis förutsättningarna för att genomföra den muntliga förhandlingen och målets betydelse för barnet. Det kan också exempelvis övervägas om barnet endast ska delta under en del av förhandlingen eller delta per telefon, videolänk eller från ett medhörningsrum. Om det inte är möjligt att vidta åtgärder för att säkerställa att processen är lämplig och trygg för barnet finns det en risk att barnet tar skada.
Regeringen poängterar även särskilt att det är barnet som kan begära att få komma till tals och inte någon annan part. Det offentliga biträdet, i egenskap av ställföreträdare, har en viktig roll att informera domstolen om barnets vilja och sin egen inställning till att barnet hörs.
Utredningen (SOU 2023:40) föreslog också att motsvarande ändring skulle göras i socialtjänstlagen.
Regeringen ansåg emellertid att det saknades tillräckligt underlag för en sådan ändring. Till skillnad från LVU-mål är förfarandet i ett mål enligt socialtjänstlagen som utgångspunkt skriftligt och barn har endast undantagsvis ett offentligt biträde.
En ordning där barn under 15 år på egen begäran ska höras i domstol skulle därför i många fall innebära att barnet hörs utan biträde vid sin sida. Konsekvenserna av en sådan ordning ansågs inte ha belysts tillräckligt i utredningen. Regeringen föreslog därför inte någon motsvarande ändring i socialtjänstlagen.
SOU 2026:66
Kommentar:
LVU ersätts 2027 av Lag (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga (LBV).
Följ oss på sociala medier
-
Taggar: Rättegång






