Egenmäktighet i samband med LVU-vård

Pappan dömdes till tre års fängelse och mamman till skyddstillsyn för bland annat grov egenmäktighet med barn. Här publiceras tingsrättens bedömning av föräldrarnas egenmäktighet med barn. Barnen heter något annat.

Rättsliga utgångspunter

Av 7 kap. 4 § brottsbalken följer att den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som vårdar barnet med stöd av LVU, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt, döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år. Vidare att om brottet är grovt, ska gärningspersonen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Detta förfarande görs gällande avseende barnen Runo, Vera och Josefine. Det är i aktuellt mål inte fråga om brott mot frihet eller främjande av flykt.

Egenmäktighet med barn enligt ovan förutsätter att vården ska ha beretts barnet genom beslut enligt LVU, vilket har skett avseende Runo, Vera och Josefine, där vården alltså påbörjats. Ett skiljande från LVU-vården får inte ske utan medgivande av socialnämnden. Något sådan medgivande finns inte avseende barnen i detta mål. Ett obehörigt skiljande kan bestå i att gärningspersonen aktivt skiljer barnet från, som nu är av intresse, den som vårdar barnet enligt LVU, genom att föra bort barnet, gömmer det eller på annat sätt hindrar att barnet återkommer till den som vårdar barnet.

Brottet kan också begås genom underlåtenhet, t ex om bakgrunden är att barnet på egen hand kommit till gärningspersonen, som bl a kan vara en förälder, och denne inte agerar för att återförena barnet med den som vårdar barnet. Det har alltså inte någon betydelse om undanhållandet sker genom aktiva åtgärder eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller liknande agerande som kan göra det möjligt för den som vårdar barnet att på egen hand eller med myndigheters hjälp återföra barnet.

Genom en lagändring som gäller från och med den 1 juni 2024 följer också av 7 kap. 4 § brottsbalken att även den som för bort eller annars undanhåller ett barn under 15 år, om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt LVU påbörjas och om gärningen inte utgör brott mot frihet, döms för egenmäktighet med barn eller sådant grovt brott, till samma straff enligt ovan. Detta förfarande görs gällande avseende de övriga sju barnen.

Egenmäktighet med barn innebär här när LVU-vård ännu inte påbörjats, vilket som nämnts gäller de övriga sju barnen, när gärningspersonen som t ex kan vara en förälder, vårdnadshavare eller en utomstående person, för bort eller undanhåller barnen. I förarbetena utgår man här ifrån att såväl vårdnadshavare som andra personer har ett garant-ansvar (se mer nedan).

Med bortförande eller undanhållande avses aktiva handlingar som att fysiskt ta med sig barnet eller gömma undan barnet eller hålla kvar barnet på en plats men också underlåtenhet att agera om barnet självmant sökt sig till personen. Agerandet behöver inte ha inneburit ett faktiskt hindrande av vård enligt LVU. Tillräckligt är att bortförandet eller undanhållandet varit ägnat att hindra att vård enligt LVU påbörjats, det vill säga att gärningen typiskt sett är sådan att den hindrar verkställighet av den beslutade vården enligt LVU.