Barnets rätt till information om sitt ursprung

Den som har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller inom svensk hälso- och sjukvård, och som har uppnått tillräcklig mognad, har därför rätt att ta del av sådana uppgifter om donatorn som antecknats i sjukhusets särskilda journal.

Om en person har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling, kan personen vända sig till socialnämnden. Nämnden är då skyldig att hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.

Reglerna om barnets rätt till information om sitt genetiska ursprung bör gälla också för barn som tillkommer genom en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Barnet bör således även vid en sådan behandling ha rätt att ta del av de uppgifter om äggdonatorn och spermiedonatorn som antecknats i sjukhuset särskilda journaler. Frågan är om dessa bestämmelser är tillräckliga för att tillgodose barnets rätt till kunskap om sitt ursprung.

Som MFoF påpekar är barnets rätt och möjlighet att få information om sitt ursprung i stor utsträckning avhängig föräldrarnas inställning till att berätta om hans eller hennes tillkomst. Om barnet har tillkommit efter en behandling utomlands, kan föräldrarnas inställning vara helt avgörande.

De flesta föräldrar är numera väl medvetna om betydelsen av att barnet får information om sitt ursprung och väljer att berätta för barnet att han eller hon kommit till genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. Det finns dock ett värde i att bekräfta en sådan ordning och tydliggöra att alla barn som tillkommit genom assisterad befruktning har rätt att få information om att donerade könsceller har använts. Det bör därför i lag införas en uttrycklig rättighet för barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller att av sina föräldrar få veta det.

Som MFoF och Rädda barnen framhåller är det lämpligt att stärka barnets rättighet i detta avseende genom att också lagfästa en skyldighet för föräldrarna att, så snart det är lämpligt, berätta för barnet att han eller hon tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. En liknande bestämmelse om barns rätt till upplysning om sitt ursprung och föräldrarnas skyldighet att berätta för barnet om hans eller hennes ursprung har redan föreslagits för adoptivföräldrar (se prop. 2017/18:121 s. 49-51).

Forskningen tyder på att det bästa för barnet är om det är föräldrarna som berättar för barnet om hans eller hennes tillkomst. Regeringen delar därför inte Barnombudsmannens uppfattning att en anteckning bör göras i folkbokföringen om att barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning. En sådan ordning skulle göra det möjligt för ett barn att få information om sitt genetiska ursprung av andra personer än sina föräldrar och vid en tidpunkt som kanske inte är lämplig.

Det finns i dag inget enkelt sätt för den som tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller att få information om andra personer som tillkommit genom könsceller från samma donator. Forskningen talar dock för att information om genetiska syskon ofta kan vara lika viktig som information om de genetiska föräldrarna. Enligt Malmö kommun och SKL innebär en ordning som underlättar för ett barn att hitta genetiska syskon att man förringar de rättsliga och sociala släktrelationerna till förmån för de genetiska.

Att underlätta för barn att få kunskap om sitt genetiska ursprung innebär dock inte någon värdering av det genetiska föräldraskapet i förhållande till det sociala och juridiska. Som framgår av avsnitt 4.1, konstaterar regeringen att det inte är avgörande för ett barns uppväxtvillkor att det finns en genetisk koppling mellan barnet och föräldrarna. Det går dock inte att bortse från att det för många människor är viktigt med vetskap om det genetiska ursprunget och att kunskap om genetiska syskon kan vara lika värdefull som kunskap om en genetisk förälder.

Regeringen delar därför utredningens bedömning att det bör vara möjligt för den som har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller att skriftligen begära att uppgifter om honom eller henne antecknas i donatorns särskilda journal. Personen bör också ha rätt att ta del av de uppgifter som finns antecknade i en sådan journal och som avser genetiska syskon. Liksom när det gäller möjligheten att ta del av information om donatorn bör det dock krävas att personen har uppnått tillräcklig mognad.

Det är det barn som tillkommit genom behandlingen, och inte barnets föräldrar, som har rätt till information om barnets genetiska ursprung. Föräldrarna har visserligen en skyldighet att berätta för barnet om hans eller hennes tillkomst, men det är barnet som avgör om han eller hon vill ta reda på donatorns eller eventuella genetiska syskons identitet. Det är därför inte lämpligt att, som Föreningen Femmis förespråkar, ge barnets vårdnadshavare tillgång till information om donatorer och genetiska syskon för att barnet ska kunna ha kontakt med genetiska syskon under uppväxten.

Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till de nya reglerna.

Prop. 2017/18:155 s. 37.