Valmöjligheterna är dock begränsade till antingen något av föräldrarnas nuvarande efternamn eller ett efternamn som någon av dem har burit som ogift. Som kommittén påpekar kan de automatiska namnförvärven kritiseras. Ibland leder de nämligen till att barnet får ett namn som föräldrarna inte önskar. Så kan vara fallet om barnets äldre syskon har bytt efternamn till ett patro- eller metronymikon, dvs. ett efternamn som har bildats på genitivformen av faderns eller moderns förnamn med tillägg av ändelsen -son eller -dotter, och som alltså ingen av föräldrarna bär.
Syftet med de automatiska namnförvärven är att ge barnet ett namn som visar samhörighet med familjen. Att detta ska bestämmas av lagstiftaren utifrån en traditionell syn på familjen framstår inte som tidsenligt. Det måste rimligen vara föräldrarna som, utifrån den familjesituation som råder i deras fall, bäst kan avgöra hur barnets samhörighet med familjen bör uttryckas.
Som framhålls i avsnitt 4 bör den nya lagen om personnamn ge individen stor frihet att själv välja sitt namn. Regeringen instämmer därför i kommitténs bedömning att de automatiska namnförvärven bör avskaffas och att barnets föräldrar i stället bör ges friheten och ansvaret att välja barnets efternamn. Valet av efternamn bör göras genom en ansökan senast tre månader efter barnets födelse och barnet bör redan vid födelsen anses ha förvärvat det efternamn som registreras.
Källa:
Prop. 2015/16:180 sida 27
Lägg till artikeln i dina kanaler
Annonser
Senaste artiklarna med samma ämne
