Om styvbarnsadoption

Ett barn får endast adopteras om det av samtliga omständigheter är lämpligt (4 kap. 2 § FB). Vid bedömningen beaktas särskilt barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera. Syftet med en styvbarnsadoption är ofta att bekräfta en bestående familjebildning och skapa större trygghet och stabilitet för barnet.

En styvbarnsadoption kräver ett  samtycke från den make eller sambo vars barn ska adopteras. Men också från barnet om han eller hon är 12 år. En biologisk förälder som inte är vårdnadshavare ska höras, men förälderns samtycke krävs inte.

Barnets bästa är den överordnade principen vid bedömningen av om adoptionen ska tillåtas. Vid styvbarnsadoptioner ska således särskild hänsyn tas till barnets behov av adoption och vilka positiva effekter adoptionen kan medföra för barnet. En nära relation mellan barnet och styvföräldern är inte i sig tillräckligt för att motivera en adoption. Det måste finnas ett konkret behov av adoption för att stärka barnets trygghet och stabilitet. 

Ur prop. 2017/18:121 s. 149

Makar och sambor får som huvudregel endast adoptera gemensamt. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och som enligt sambolagen har gemensamt hushåll. Finns en aktuell medgivandeutredning (6 kap. 12 § SoL), bör utredningens bedömning som regel godtas.

Kravet på att maken eller sambon samtycker till styvbarnsadoptionen gäller oavsett om det rör sig om adoption av ett barn eller om adoption av en vuxen. Undantag kan göras genom hänvisning till 8 §. Det vill säga om föräldern är varaktigt förhindrad att samtycka till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande, föräldern vistas på okänd ort, eller det finns synnerliga skäl.

Ett rättsfall

I ett rättsfall godkändes en styvbarnsadoption då den ansågs vara till barnets bästa (NJA 2020 s. 980). De formella kraven var uppfyllda, och både barnet och mamman hade lämnat sitt samtycke till adoptionen. Styvpappan, som var en del av barnets familj, bedömdes vara en lämplig adoptivförälder. En adoption skulle ge barnet social och rättslig trygghet samt befästa deras familjeförhållande. Den biologiske pappan har under flera år inte haft umgänge eller kontakt med barnet. Han har inte heller visat vilja eller förmåga att ta ansvar som förälder. Därför ansågs inte adoptionen ha påverkat hans intressen. HD bedömde således att adoptionen var en lämplig och positiv lösning för barnet.