JO kritik angående brister i handläggningen av vårdnadsutredningar mm

I några ärenden uppgick utredningstiden till mellan sex och åtta månader och i ett ärende hade utredningen pågått i mer än ett år. I ett av dessa ärenden hade domstolen vid upprepade tillfällen bedömt att huvudförhandlingen behövde ställas in på grund av att nämndens utredning inte hade kommit in. I flera fall framgick även att det under perioder inte hade vidtagits några utredningsåtgärder och att handläggningen alltså hade varit helt passiv.

Det fanns emellertid också ett par exempel där tidsfristen hade hållits och handläggningen hade drivits framåt genom hela utredningstiden. Företrädarna bekräftade att nämnden hade haft stora problem med handläggningstider inom det aktuella ärendeslaget och att det var det huvudsakliga skälet till att nämnden beslutat att ansvaret för familjerättsliga ärenden skulle övergå till Cura familjerättsnämnd. Det framkom vidare att nämnden hade upprättat en Lex Sarah-anmälan med anledning av de långa handläggningstiderna.

Som jag har redovisat ovan är det domstolen som bestämmer att en utredning ska genomföras och vilken tidsfrist som ska gälla. Det är även domstolen som ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt. För att domstolen ska kunna göra det är det en förutsättning att den socialnämnd som uppdraget har getts till utför utredningen och håller sig till den tidsfrist som domstolen har bestämt.

Det är alltså socialnämndens ansvar att utredningen kommer till stånd i enlighet med domstolens begäran. Den numer lagstadgade tidsgränsen om fyra månader tillkom i syfte att förkorta handläggningstiderna för utredningar om vårdnad, boende och umgänge (se prop. 2020/21:150 s. 114). Det skärpta kravet på domstolen att bestämma en tidsfrist understryker också vikten för socialnämnden att slutföra utredningen skyndsamt och i rätt tid.

Att en fråga om vårdnad, boende eller umgänge avgörs inom rimlig tid är också främst av stor betydelse för det barn som utredningen handlar om. Det är därför centralt att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt, och att anstånd endast begärs när det är motiverat. Självfallet ska utredaren själv meddela domstolen i god tid om det krävs mer tid för att slutföra utredningen. (Se mitt protokoll från inspektion av Socialnämnden i Strängnäs kommun den 12–15 februari 2019, dnr 566-2019, och JO 1999/00 s. 280, dnr 1319-1998.)

Vid granskningen av utredningarna om vårdnad, boende och umgänge framkom det även vissa brister vad avser innehållet. En del av utredningarna innehöll t.ex. långa redovisningar av de rättsliga förutsättningarna för beslut om vårdnad, boende och umgänge samt omfattande beskrivningar av vilka utredningsåtgärder som hade vidtagits under handläggningstiden.

Samtidigt var nämndens analys och bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet så kortfattade att det i flera fall var svårt att förstå hur nämnden hade kommit till den slutsats som den gjort. I flera av utredningarna hade nämnden inte gjort någon bedömning alls av risken för att barnet eller någon annan i familjen skulle utsättas för våld eller fara illa på annat sätt.

Vidare framkom i flera fall brister i fråga om såväl bedömningen av barnets bästa som mognadsbedömningen. Det fanns också exempel på utredningar där det inte framgick om barnet hade fått komma till tals. Barnkonventionens och socialtjänstlagens bestämmelser om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals gäller även i handläggningen av utredningar om vårdnad, boende och umgänge, och det är således en brist att nämnden inte redovisat några sådana bedömningar i de granskade utredningarna.

Nämndens handläggning av de granskade ärendena avseende utredningar av vårdnad, boende och umgänge har omfattande brister. För det förtjänar nämnden allvarlig kritik.

När det gäller ärendena om umgängesstöd kunde mina medarbetare konstatera att handläggningen i allt väsentligt uppfyllde de krav som finns. Nämnden redovisade skriftliga yttranden till domstolen och de innehöll i samtliga fall en bedömning av de praktiska förutsättningarna för att genomföra ett kommande umgängesbeslut.

När domstolen sedan hade beslutat om umgängesstöd verkställdes besluten utan dröjsmål. Dokumentationen i ärendena var också tydlig och det gick att följa ärendets gång genom att ta del av journalanteckningarna. En brist var dock att det inte uttryckligen framgick av dokumentationen att nämnden utsett en viss person att medverka vid umgänget.