Definition av ”att vara i någons vård”

Definitionen är således inte begränsad endast till den faktiska fysiska omvårdnaden av barnet utan omfattar alla som har tydligt erkänt juridiskt, yrkesetiskt eller kulturellt ansvar för barnets säkerhet, hälsa, utveckling och välfärd. Det omfattar föräldrar, familjehemsföräldrar, adoptivföräldrar, förmyndare, släktingar och medlemmar i samhällsgemenskapen, utbildnings-, skoloch förskolepersonal, barnskötare som är anställda av föräldrar, ledare för fritidsaktiviteter och idrottstränare (inklusive ungdomsgruppsledare), arbetsgivare eller förmän på arbetsplatser och institutionspersonal (statlig eller ickestatlig) i ställningen som omvårdare till exempel ansvariga vuxna inom hälso- och sjukvård, systemet för unga lagöverträdare, dagverksamhet eller boenden.

Enligt ordalydelsen är det inte endast fysiskt och psykiskt våld med mera som utövas av den som vårdar barnet som barnet ska skyddas mot, utan alla övergrepp som kan ske. Det innebär att till exempel våld eller övergrepp av syskon eller klasskamrater omfattas. Barn ska skyddas mot våld i olika miljöer där barn tillbringar tid under tillsyn av sin huvudsakliga eller mer tillfälliga omvårdare under kortare eller längre tidsperioder, vid upprepade tillfällen, eller bara en gång, samt då barn rör sig mellan olika miljöer.

Barn anses också vara i någons vård, även om det inte finns fysisk uppsikt över dem, till exempel när de leker utom synhåll eller surfar på internet utan uppsikt. Artikel 19 omfattar även barn som saknar primär eller ställföreträdande omvårdare. Konventionsstaten är då skyldig att ta ansvar som de facto-omvårdare och ”tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd” (artikel 3.2) samt att ”säkerställa alternativ omvårdnad” till ”ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö” (artikel 20).

Barn kan utsättas för våld av primära eller ställföreträdande omvårdare eller av andra som deras omvårdare inte skyddar dem emot, till exempel grannar, andra barn och främlingar. Barn löper även risk att utsättas för våld i många miljöer där yrkesutövare och statliga aktörer har missbrukat sin makt, som på skolor, institutioner, polisstationer och rättsliga institutioner. Kommittén understryker att även dessa förhållanden omfattas av artikel 19.

Källa:
SOU 2022:70 sid. 175