Vårt intryck är också att utredare och domare generellt sett gör en, utifrån barnets enskilda situation, nyanserad bedömning av barnets bästa. I vissa fall har det rört sig om svåra förhållanden där en avvägning har gjorts av olika faktorer eller rättigheter som barnet har, för att slutligen mynna ut i en bedömning om vad som kan vara bäst för barnet.
Ett exempel på en sådan bedömning är att det å ena sidan har funnits bärande skäl för ensam vårdnad utifrån barnets bästa med hänvisning till djupa konflikter mellan föräldrarna är. Å andra sidan har det bedömts finnas en risk att barnet tappar kontakten med den förälder som inte får del i vårdnaden, något som inte ansetts förenligt med barnets bästa. I ett sådant fall kan barnets bästa ha medfört att föräldrarna, trots samarbetssvårigheter, har fått gemensam vårdnad om barnet.
Vi har också identifierat förbättringsområden. Av undersökningar vi gjort framgår t.ex. att socialnämnder och domstolar behöver bli bättre på att redovisa riskbedöningar, barnets åsikter och hur åsikterna beaktats (angående riskbedömningar, se kapitel 12).
Källa:
SOU 2017:6 s. 280
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
