Socialnämnden har rätt att få uppgifter ur registret och ska noga pröva behovet av information (7 § lag om belastningsregister). En begäran får endast göras om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs. Nämnden måste således göra en noggrann avvägning mellan behovet av information och en persons integritet innan begäran uppgifter från belastningsregistret.
Behov av information kan särskilt uppkomma när det gäller skydd av barn och unga. Är det aktuellt med åtgärder med stöd av LVU får nämnden begära ut uppgifter från belastningsregistret (11 § 8 punkt d förordningen om belastningsregister). I misstankeregistret finns en motsvarande bestämmelse (4 § 9 punkt i förordningen om misstankeregister).
När ett ärende hos nämnden ska anses övergå till att bli ett ärende enligt LVU är dock inte särskilt reglerat i lagstiftningen. Med andra ord inte heller i föräldrabalken.
JO har varit tydlig när det gäller att inhämta information från belastnings- och misstankeregistret i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Det finns exempelvis ingen anledning att utgå ifrån att föräldrar kan vara misskötsamma bara för att de inte kan komma överens i dessa utredningar.
Ett rutinmässigt inhämtande av uppgifter från polisregistret beträffande föräldrarna, eller någon av dem, i vårdnadsmål kan därför inte vara påkallat eller ens lämpligt (JO dnr 2638-1982).
Upplysningar från polisregister bör endast inhämtas om socialnämnden har en tidigare kännedom om föräldrarna och nya partners. Eller om det framkommit i en påbörjad utredning att uppgifter i polisregistret kan ha betydelse för utredningen (JO 1983/84 s. 186).
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
