Åldersdifferentierat underhållsstöd
Det kan dessutom leda till att föräldrar i större utsträckning för samtal om vad som är ett rimligt underhåll utifrån varje enskilt barns ålder samt faktiska och individuella behov. Detta kan få till följd att det nuvarande underhållsstödsbeloppet blir mindre normerande för föräldrars uppfattning om underhållsbidragens storlek och förhoppningsvis inte blir det belopp som föräldrar med automatik enas om som underhållsbidrag för ett barn.
Flera remissinstanser anser att den föreslagna åldersdifferentieringen med ett steg inte är tillräcklig, eftersom det nuvarande underhållsstödsbeloppet inte motsvarar normalkostnaderna för barns behov i åldrarna 7–14 år. De anser att en åldersdifferentiering i flera steg bör införas så att underhållsstödsbeloppet bättre motsvarar barns faktiska kostnader i olika åldrar. Några remissinstanser anser att kostnaderna för ett barn normalt ökar före 15 års ålder och att det därför kan övervägas om underhållsstödet bör höjas från en tidigare ålder än 15 år. Ett par remissinstanser anser att en större individanpassning av underhållsstödet vore önskvärt.
Av administrativa skäl framstår det dock inte lämpligt att ha en underhållsstödsnivå för varje ålderskategori då såväl beloppen som behovsbedömningarna grundar sig på schabloner och genomsnitt, samtidigt som de faktiska kostnaderna för barn i olika åldrar i praktiken varierar från fall till fall. Det faktum att vissa av kostnaderna för barnet ökar med stigande ålder kompenseras i viss mån av att kostnaderna för förskola och pedagogisk omsorg då minskar.
Trots det jämnas kostnaderna inte ut mellan barn i olika åldrar. Det talar också för att stödet bör differentieras beroende på barnets ålder. En konsekvens av att differentiera underhållsstödet utifrån barnets beräknade normalkostnad skulle kunna vara att det nuvarande underhållsstödet på 1 573 kronor per månad skulle behöva sänkas för de yngre barnen. Detta är dock enligt regeringen inte lämpligt då det skulle innebära en försämring av stödet för en stor grupp barn som för närvarande finns i systemet.
Ett differentierat underhållsstödsbelopp kan väcka frågor om huruvida en bidragsskyldig förälders överskott ska fördelas proportionerligt mellan dennes barn eller om barnen har rätt till lika stora andelar av överskottet, oavsett ålder. Ett enhetligt belopp innebär att beloppet vissa år är högre än de kostnader det är avsett att täcka. Argument kan framföras om att en boförälder de år stödet objektivt sett är för högt, kan lägga undan en del av det för att använda under de år då stödet objektivt sett är för lågt.
Detta förhållande framstår dock inte som realistiskt och torde enligt regeringen för flertalet ensamstående föräldrar vara förknippat med stora svårigheter. Studier visar dessutom att barn till ensamstående föräldrar löper större risk än andra barn att vara i en ekonomiskt utsatt situation. År 2015 levde knappt 39 procent av samtliga barn till ensamstående föräldrar med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 60 procent av medianinkomsten för befolkningen. Detta kan jämföras med att motsvarande andel för barn till sammanboende var 10 procent. Andelen barn i familjer med endast en förälder som har en låg ekonomisk standard har med detta relativa mått ökat med 4,1 procentenheter mellan 2010 och 2015 (från 34,7 till 38,8 procent).
Om man i stället använder ett s.k. absolut mått är dock utvecklingen en annan. Med ett sådant mått har andelen barn som bor med en ensamstående förälder som har låg ekonomisk standard i stället minskat med 7,1 procentenheter från 2010 till 2015 (från 34,7 till 27,6 procent). För barn som lever med sammanboende föräldrar har med det absoluta måttet andelen barn med låg ekonomisk standard minskat med 6,1 procentenheter från 2010 till 2015.
Skillnaden mellan hur måtten utvecklas kan förklaras av såväl inkomstnivån som att skillnaderna mellan hushåll med lägst och högst inkomst har ökat. Studier visar vidare att ensamstående föräldrar med barn får en betydande del av sin försörjning från de familjeekonomiska stöden och då främst de behovsprövade bidragen. Samma studier visar även att många barn som lever i ekonomisk utsatthet är mottagare av underhållsstöd. Det är därför fördelningspolitiskt träffsäkert att differentiera underhållsstödsbeloppet så att det blir högre för de äldre barnen som har ett större normalbehov.
Underhållsstödsbeloppet är avsett att täcka hälften av normalkostnaden för de barn som finns inom systemet. Det finns enligt regeringen ingen önskan att omdefiniera detta syfte. Förvaltningsrätten i Malmö och Sveriges advokatsamfund anser dock att förslaget kan komma att motverka att särlevande föräldrar i första hand använder sig av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag, eftersom det är enklare att söka underhållsstöd och dessutom ofta skulle vara ekonomiskt fördelaktigt. Advokatsamfundet anser också att förslaget kan komma att begränsa möjligheten att föra talan om underhållsbidrag till barn som har fyllt 15 år och att det kan leda till färre domstolsavgöranden och brist på vägledande praxis.
Regeringen delar inte denna bedömning. Möjligheten för föräldrarna att vända sig till domstol för att föra talan om underhåll kvarstår oförändrad. Underhållsbidrag bör emellertid i första hand bestämmas genom avtal mellan föräldrarna. De nya bestämmelserna om underhållsstödet, som trädde i kraft den 1 april 2016, syftar till att öka förutsättningarna för särlevande föräldrar att komma överens om ett underhåll för barnet, vilket i många fall innebär fördelar för barnet bl.a. när det gäller hans eller hennes ekonomiska situation.
I samband med detta har Försäkringskassan fått ett utökat uppdrag att ge föräldrar information och stöd i frågor om underhållsbidrag och underhållsskyldighet för barn. Vidare gäller från samma tidpunkt att underhållsstöd inte längre lämnas om den bidragsskyldiga föräldern i rätt tid under minst sex månader har betalat det fastställda betalningsbeloppet till Försäkringskassan. Om det finns särskilda skäl för det, ska underhållsstöd ändå lämnas. Med hänsyn till hur reglerna är utformade bedöms de ha den verkan att föräldrar, även vid en höjning av underhållsstödet, i första hand försöker att frivilligt komma överens om ett underhåll för barnet.
Regeringen instämmer i stället i vad Försäkringskassan framför om att förslaget kan ha en positiv inverkan på föräldrar som själva har kommit överens om ett civilrättsligt underhållsbidrag i den meningen att föräldrarna kan komma att se över underhållsbidragets storlek i takt med att barnet blir äldre och kostar mer. Förslaget synliggör att de äldre barnens behov många gånger kan vara större än vad de schabloner som enligt Advokatsamfundet fortfarande används ger uttryck för.
Underhållsbidragets storlek ska bestämmas efter det enskilda barnets faktiska och individuella behov och olika schabloner kan endast bilda en utgångspunkt. Som nämnts ovan tillhandahåller Konsumentverket beräkningar av skäliga levnadskostnader som är anpassade efter dagens förhållanden. Mot denna bakgrund anser regeringen att underhållsstödets belopp bör åldersdifferentieras och höjas med 150 kronor per månad för barn som är 15 år eller äldre. En sådan höjning till 1 723 kronor per månad och barn är motiverad då äldre barns normalbehov är större än för yngre barn. Det skulle också förbättra förhållandena för ekonomiskt utsatta barn eftersom utsattheten är beroende av storleken på hushållets försörjningsansvar.
Regeringen är medveten om att det finns barn i de yngre åldersgrupperna som inte får sina behov tillgodosedda inom underhållsstödet, men föreslår som ett första steg att stödet höjs för barn som är 15 år eller äldre eftersom de äldre barnens behov är större än de yngre barnens. För att höjningen av underhållsstödet inte ska medföra att den bidragsskyldiga förälderns betalningsbelopp blir alltför högt, föreslår regeringen även att den bidragsskyldiges grundavdrag ska höjas.
Underhållsstöd i form av utfyllnadsbidrag och underhållsstöd vid växelvist boende bör beräknas med beaktande av det nya högre beloppet för underhållsstöd. Ändringar med denna innebörd föreslås därför i socialförsäkringsbalken. Vid växelvist boende innebär höjningen att underhållsstödets belopp för barn som är 15 år eller äldre blir 861 kronor (hälften av 1 723 kronor) per månad för var och en av föräldrarna. Detta belopp ska sedan minskas med halva det belopp som respektive förälder skulle ha varit skyldig att betala om ett betalningsbelopp hade fastställts.
Källa:
Prop. 2016/17:216 s. 19.
Lägg till artikeln i dina kanaler