Kostnadsposter inom ramen för underhållsstödet

Regeringen anser, i likhet med vad som gäller i dag för underhållsstödet, att normalkostnaden för ett barn bör täcka dels de behov som ett barn vanligtvis har, dels en andel av hushållets gemensamma kostnader för t.ex. TV, telefon, hushållsel och liknande kostnader som påverkas av att det finns barn i hushållet. 

Enligt Konsumentverkets beräkningar är matkostnaden för pojkar något högre än för flickor och flickors hygienkostnader något högre än pojkars. En differentiering av underhållsstödets belopp beroende på kön skulle dock innebära att underhållsstödssystemet skulle bli alltför detaljerat och handläggningskrävande. Vid bedömning av vilka kostnadsposter som ska ingå i barns normalbehov inom underhållsstödet bör dock enligt regeringen det högsta beloppet för respektive åldersgrupp beaktas.

I underhållsstödets normalkostnader bör det ingå, förutom kostnader för barns grundbehov, också kostnader för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg, spädbarnsutrustning och, såsom tidigare, ett schabloniserat belopp på 300 kronor för olika varierande behov som barn kan ha i form av resor, husdjur, fritidsintressen, utflykter m.m. Se även Kostnader som inte ingår i barns grundbehov  

I avsnitten nedan redogörs för vilka kostnadsposter som regeringen bedömer bör ingå i barnets normalbehov och som bör ligga till grund för underhållsstödets belopp. När det gäller barns andel av bostadskostnaden anser regeringen att en sådan kostnad inte bör beaktas inom underhållsstödet. Detta skulle innebära en dubbelkompensation för de boföräldrar som får både underhållsstöd och bostadsbidrag eller bostadstillägg. Drygt en tredjedel av boföräldrarna i underhållsstödssystemet får även bostadsbidrag enligt uppgifter från Försäkringskassan. Det ska heller inte bortses från att även den bidragsskyldiga föräldern ofta har vissa kostnader för bostad på grund av att barnet tidvis vistas hos honom eller henne.

Hänsyn bör enligt regeringen tas till kostnaden för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg när man beräknar behovet för barn. Med maxtaxan har kommunernas avgiftsuttag för dessa verksamheter minskat betydligt i spridning. Med hänsyn till omfattningen av inskrivna barn i förskola och att en majoritet av landets kommuner inte differentierar taxan beroende på barnets närvarotid, anser regeringen att kostnaden för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg bör beräknas med utgångspunkt från avgiftstaket för samtliga barn i åldrarna ett till nio år. Den kostnad som beaktas inom underhållsstödet bör därför inte överstiga avgiftstaket.

Även om andelen hushåll som har inkomster som ligger över maxtaxans tak (45 390 kronor i månaden för 2017) har ökat, anser regeringen att kostnaden bör grundas på en lägre inkomst. Många barn har syskon vilket sammantaget innebär en lägre avgift. Barnet bör antas vara det yngsta barnet i hushållet, dvs. det barn där den högsta avgiften tas ut. Två låginkomsttagare med en gemensam bruttoinkomst på 30 000 kronor i månaden innebär genom maxtaxan en avgift på 900 kronor i månaden för ett barn i förskola. För barn som är yngre än tre år bedöms detta vara en rimlig kostnad att beakta inom ramen för underhållsstödet. Från och med höstterminen det år då barnet fyller tre år reduceras emellertid avgiften på grund av att barnet har rätt till 525 avgiftsfria timmar i förskolan. För barn som är tre år bedöms därför 750 kronor per månad vara en rimlig kostnad att beakta och för barn som är 4–6 år bedöms 600 kronor per månad vara en rimlig kostnad att beakta.

Det saknas anledning att räkna med förskole- och fritidshemskostnad för de äldre barnen och för barn under ett år eftersom en förhållandevis liten andel av dessa barn deltar i sådan verksamhet eller omsorg. Kostnaden för spädbarnsutrustning bör, som Särlevandeutredningen tidigare konstaterat, anses ingå i normalkostnaden för barn. Även om spädbarnsutrustning till viss del införskaffas innan barnet föds, och således innan underhållsstöd börjar betalas ut, anser regeringen att man vid beräkningen av barns normalbehov inte kan bortse från denna kostnad. Bilden av vad barn kostar blir annars orealistiskt låg. Kostnad för t.ex. barnvagn och spjälsäng ingår också i det schablonbelopp som tidigare ofta har använts när underhållsbidrag beräknas enligt föräldrabalken. Kostnaden för spädbarnsutrustning enligt Konsumentverkets schabloner bör även fortsättningsvis fördelas under barnets första år.

Särlevandeutredningen gjorde även bedömningen att det borde läggas till fler kostnadsposter i barns normalbehov som inte ingår i Konsumentverkets beräkningar, bl.a. kostnad för en enklare familjesemester och för mobiltelefon som de flesta barn i dag har. Utredningen ansåg att det var motiverat att en mindre kostnad för semester skulle ingå eftersom underhållsstödet ska utgöra ett grundskydd för barnet sett i ett längre perspektiv och att det primärt får anses vara föräldrarnas ansvar att bekosta och ordna med semester för i förskola och fritidshem för barnet. 

Regeringen anser att det schablonbelopp om 300 kronor per månad som läggs till normalkostnaden inom underhållsstödet även kan inkludera en eventuell kostnad för en enklare semester. När det gäller kostnad för mobiltelefon finns det enligt regeringen skäl som talar för att ett barns normalbehov bör anpassas i förhållande till samhällsutvecklingen och de kostnader som numera finns för mobiltelefon. Konsumentverket har i sina beräkningar redovisat en separat kostnadspost för mobiltelefon för barn som är tio år eller äldre. Enligt regeringen är det rimligt att de belopp som Konsumentverket har beräknat för mobiltelefon läggs till i barnets grundbehov (180 kronor per månad för 10-åringar, 210 kronor för barn 11–14 år och 300 kronor för barn som är 15 år eller äldre).

Källa:
Prop. 2016/17:216 s. 15.