Barnkonventionen och rätten till familj och identitet

Enligt artikeln ska även ett barn omedelbart efter födseln registreras och ha rätt till ett namn. En allmän registrering av födslar är viktig av flera skäl, och registreringen representerar ett erkännande av varje enskilt barns betydelse i samhället och barnets ställning enligt lag. 

Barnkonventionen anger inte vilka uppgifter som ska registreras. Unicef beskriver i sin handbok från 2008 att andra rättigheter förutsätter att registreringen minst bör innehålla barnets namn vid födseln, barnets kön, barnets födelsedatum, platsen där barnet föddes, föräldrarnas namn och adresser samt föräldrarnas medborgarskap.

Under utarbetandet av konventionen avsåg rätten att, så långt det är möjligt, få veta vilka föräldrarna är, främst rätten för adopterade barn att få vetskap om sina genetiska föräldrar.

Under senare tid har frågor som berör barn som tillkommit genom assisterad befruktning väckts av barnrättskommittén i samband med granskningen av staternas periodiska rapporter om konventionens tillämpning.

Tolkningen av artikel 7 är inte entydig när det gäller barnets rätt att få vetskap om sina genetiska föräldrar. Alla länder ger inte barn som har tillkommit med hjälp av donerade könsceller en rätt till vetskap om donatorns identitet. Barnrättskommittén noterade med anledning av granskningen av bl.a. Danmarks och Norges periodiska rapporter att det kan finnas en motsättning mellan barns rätt att få vetskap om sitt ursprung och regeln om möjlighet att hemlighålla en spermiedonators identitet.

Även artikel 8 kan åberopas till stöd för barnets rätt att få vetskap om sitt ursprung och bör läsas i anslutning till artikel 7. Enligt artikel 8 förbinder sig staterna att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, inklusive medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande.

Konventionen ger uttryck för föräldrarnas och familjens viktiga roll i barnets liv och utveckling för att tillvarata barnets rättigheter. Konventionens inledning lyfter fram familjen som den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för barnets utveckling och välfärd.

Barnets rätt till sina föräldrar uttrycks på olika sätt i konventionen. I konventionen betonas att det är föräldrarna som har ansvar för att barnets behov, intressen och rättigheter tas till vara med utgångspunkt i barnets bästa. Samtidigt erkänner konventionen barnets rätt till skydd och omvårdnad i de fall då föräldrarna inte kan fullgöra sitt ansvar (se bl.a. artikel 20). Utgångspunkten i konventionen är det enskilda barnets behov och intressen, inte föräldrarnas.

Källa:
SOU 2018:68 s. 84.