Negativ faderskaps- och moderskapstalan

Högsta Domstolen
2007-10-17
Mål nr T 4816-05

En kvinna kom från Afghanistan till Sverige tillsammans med tolv barn. Kvinnan uppgavs vara barnens mamma och en man, som redan befann sig i Sverige, uppgavs vara deras pappa. Dessa uppgifter registrerades i folkbokföringen. Fem av barnen omhändertogs därefter med stöd av LVU och placerades i familjehem. I samband med omhändertagandet uppstod tveksamhet i frågan om de registrerade föräldrarna var barnens biologiska föräldrar. Barnen väckte vid Malmö tingsrätt talan mot kvinnan och mannen och yrkade att tingsrätten skulle förklara att kvinnan inte är mamma och att mannen inte är pappa till dem. I tingsrätten lämnade barnen vissa uppgifter om föräldrar och syskon som bodde kvar i Afghanistan. Kvinnan och mannen bestred yrkande och gjorde gällande att de var barnens föräldrar samt att barnen hade förts till Sverige helt lagligt och frivilligt.

Tingsrättens domskäl

I domskälen anförde tingsrätten att Rättsmedicinalverket i utlåtanden över faderskapsundersökningar, baserade på DNA- analyser av blod som hade tagits från barnen samt från kvinnan och mannen, hade uttalat att resultatet av undersökningarna visade att kvinnan inte var barnens mamma och att mannen inte var deras pappa. Uteslutningskapaciteten hade i vissa fall angetts vara över 99,9 % och i andra över 99 %. Verket hade tillagt att beräkningen var utförd med svenska genfrekvenser och justerad för den variation som kunde finnas mellan olika populationer.

Tingsrättens domslut blev att kvinnan och mannen inte var barnens föräldrar. Kvinnan och mannen överklagade beslutet till hovrätten.

Hovrättens domskäl

Barnen har vad gäller tillåtligheten av talan riktad mot kvinnan åberopat 13 kap. 2 § RB, medan de vad gäller talan riktad mot mannen har åberopat 1 kap. 2 § första stycket 2 FB. Enligt vad som framkommit i målet har kvinnan och mannen vid inresa till Sverige uppgett sig vara föräldrar till de medföljande barnen. De har inte styrkt sina uppgifter med några dokument. Till grund för folkbokföringen har legat enbart de av dem lämnade uppgifterna. Av ingivna personbevis framgår att kvinnan och mannen registrerats som mamma respektive pappa till barnen.

För att talan skall tillåtas enligt 13 kap. 2 § RB krävs att talan avser ett rättsförhållande. Visserligen tar barnens talan - att rätten skall fastställa att kvinnan och mannen inte är deras mamma respektive pappa - främst sikte på att de inte har det av klagandena hävdade biologiska ursprunget och kan därför sägas inte i sig avse ett rättsförhållande.

Emellertid är omedelbara rättsverkningar knutna till frågan om vem som är ett barns föräldrar. Officiell registrering ska ske av föräldraskap och registreringen ligger till grund för avgöranden av ett flertal frågor, till exempel om vårdnad. I förevarande fall har registrering skett av de lämnade uppgifterna och frågan om de sålunda registrerade föräldrarna verkligen är föräldrar till barnen är tvistig. Mot bakgrund av det anförda får talan anses avse ett rättsförhållande.

Talan mot kvinnan bör bedömas med tillämpning av 13 kap. 2 § RB. Hinder finns således inte mot att ur denna synpunkt uppta talan mot henne till prövning. Inte heller i övrigt finns hinder mot att tillåta i målet förd talan mot henne. I sak ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning vad gäller frågan om kvinnan är mamma till barnen. Hovrätten finner att även talan mot A.N.E. bör prövas med tillämpning av 13 kap. 2 § RB.

Som framgått avser talan ett rättsförhållande och hinder möter inte heller att uppta talan till prövning. I sak ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning även vad gäller frågan om mannen är pappa till barnen. Överklagandena ska således lämnas utan bifall. Hovrätten som var skiljaktig fastställde tingsrättens beslut.

Den skiljaktige hovrättslagmannen anförde följande

Ett barn har rätt att föra så kallad negativ faderskapstalan enligt bestämmelserna i 3 kap. FB. Dessa bestämmelser tar dock inte sikte på förhållanden av det slag som föreligger i dessa mål. Några regler om hur moderskap fastställs eller om hur man ska förfara för att få ett moderskap hävt föreligger över huvud taget inte i FB. Avsaknaden av processuella bestämmelser i FB innebär emellertid inte att det föreligger hinder mot att ta upp en fastställelsetalan, som gäller relationen mellan barn och föräldrar. En förutsättning för att ett barn ska kunna föra en negativ faderskapstalan är att det finns en man som rättsligt sett har utpekats som pappa. Motsvarande måste gälla beträffande en kvinna, mot vilken en "negativ moderskapstalan" riktas. Är så inte fallet kan ett rättsförhållande över huvud taget inte anses föreligga.

En domstol kan inte i egentlig mening häva ett moderskap eller faderskap. Vad domstolen kan göra - förutom att positivt förklara att någon ska anses vara pappa eller mamma - är endast att upphäva en rättslig presumtion, förklara en i laga ordning lämnad bekräftelse på föräldraskap som ogiltig eller upphäva en i dom lämnad förklaring om att någon är mamma eller pappa (efter resning). Att klagandena kunnat uppträda som föräldrar grundar sig enbart på en registrering om föräldraskapet i folkbokföringsdatabasen, en registrering som uteslutande bygger på uppgifter som lämnats av dem själva. En sådan registrering kan i sig inte grunda något rättsförhållande i den mening som avses i 13 kap. 2 § RB.

Sammanfattningsvis blir slutsatsen att barnenstalan inte är möjlig att föra. Varkeng enligt den föräldrarättsliga lagstiftningen eller med stöd av RB:s regler om fastställelsetalan. Tingsrättens domar ska därför undanröjas och ansökningarna om stämning avvisas. Det ankommer vidare på Skatteverket att, självmant eller efter anmälan, ändra de felaktiga registreringarna. När så har skett, kommer klagandena att vara fråntagna varje rättighet som de dittills grundat på påståendena att de är föräldrar till de angivna barnen. 

Kvinnan och mannen överklagade till Högsta domstolen. 

Högsta domstolen

Föredraganden

Kvinnan kom till Sverige från Afghanistan tillsammans med tolv barn. Vid inresan uppgavs kvinnan vara mamma och mannen pappa till barnen. Dessa uppgifter registrerades i folkbokföringsdatabasen. Barnen yrkade att tingsrätten skulle förklara att kvinnan inte är mamma och att mannen inte är pappa till dem. Barnen åberopade resultatet av faderskapsutredningar, utförda av Rättsmedicinalverket, Rättsgenetiska avdelningen, som utvisar att kvinnan och mannen inte är deras mamma och pappa. Malmö tingsrätt biföll barnens talan. Hovrätten över Skåne och Blekinge, som var skiljaktig, fastställde tingsrättens domslut.

Bestämmelser saknas i FB eller annan speciallagstiftning för bedömning av de förhållanden som föreligger i detta mål. Enligt 13 kap. 2 § RB får talan om fastställelse, huruvida ett visst rättsförhållande består eller inte består, tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och om det innebär en skada för den som väcker talan.

Frågan i målet är om den negativa fastställelsetalan som barnen vill föra avser ett rättsförhållande och därmed är av sådan beskaffenhet att den kan tas upp till prövning enligt nyss nämnda bestämmelse. Såsom framgår av den skiljaktiga meningen i hovrätten förutsätter en talan av ifrågavarande slag att det finns ett föräldrarättsligt statusskap som går att undanröja. En registrering av familjeförhållanden i folkbokföringsdatabasen kan i sig inte grunda ett rättsförhållande. Barnens talan är således inte möjlig att föra enligt bestämmelsen i 13 kap. 2 § RB och ska därför avvisas. Såvitt framgår av utförda DNA-tester är ifrågavarande registreringar uppenbart felaktiga. Det torde därmed ankomma på Skatteverket att, självmant eller efter anmälan, ändra de felaktiga uppgifterna. 

Högsta domstolens domskäl

I förevarande mål för barnen talan om att kvinnan och mannen ska förklaras inte vara föräldrar till dem. Denna talan utgör en fastställelsetalan. Det är inte möjligt att föra en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB för att få fastslaget att en viss händelse har ägt rum. En fastställelsetalan enligt nämnda lagrum måste avse ett rättsförhållande. Till föräldraskapet är väsentliga rättsverkningar knutna såsom vårdnad, förmynderskap, underhållsskyldighet och arvsrätt. Dessa rättsverkningar följer av lag.

Den särskilda regleringen om fastställande och hävande av faderskap i FB bygger också på uppfattningen att föräldraskap utgör ett sådant rättsförhållande som kan vara föremål för rättegång. Vid FB:s tillkomst förutsattes att, vid sidan av den särskilda regleringen i balken, andra former av fastställelsetalan avseende börd kunde föras med stöd av bestämmelsen i 13 kap. 2 § RB. Det finns därför inte anledning att betrakta barnens talan som otillåten av det skälet att den inte skulle avse ett rättsförhållande.

Det anförda innebär också att regleringen i FB inte kan uppfattas som exklusiv i den meningen att den utesluter möjlighet att föra talan om faderskap eller moderskap i andra fall än dem som är uttryckligt reglerade. Regleringen får visserligen anses uttömmande inom det område som den tar sikte på, nämligen såvitt avser hävande av den faderskapspresumtion som gäller enligt 1 kap. 1 § och fastställande av faderskap i fall då den presumtionen inte gäller. Så till exempel kan det inte vara möjligt för en man, som påstår sig vara pappa till ett barn, att väcka talan om fastställande av faderskapet, eftersom en sådan talan enligt 3 kap. 5 § FB ska föras av barnet. Däremot har bestämmelserna inte i praxis ansetts hindra rättegång i sådana fall som dessa bestämmelser inte syftar till att reglera. Till exempel i ett fall där domstolarna fastställde föräldraskapet till två barn som hade förväxlats i nära anslutning till födelsen.

Detta innebär inte att en talan om att föräldraskap ska kan tas upp till prövning utan vidare. Liksom i andra fall är det enligt 13 kap. 2 § RB en förutsättning att ovisshet råder om rättsförhållandet och att denna ovisshet leder till en nackdel eller skada för käranden. Den talan som förs i detta fall är inte av det slaget att den hindras av grunderna för FB:s reglering. Med hänsyn till att barnen är folkbokförda som barn till kvinnan och mannen och att dessa vidhåller föräldraskapet får ovisshet anses föreligga om rättsförhållandet. Att det leder barnen till nackdel och skada att oklarhet föreligger bland annat om vem som är behörig att utöva vårdnad och förmynderskap för dem får också anses klart.

På grund av det anförda har hinder inte förelegat för domstolarna att uppta den av barnen väckta talan till prövning. I själva saken finner HD inte anledning till annan bedömning än den domstolarna gjort. Hovrättens domslut ska därför fastställas.