Faderskapspresumtion

Det bör alltså krävas antingen erkännande (anm: numera bekräftelse) eller dom.

Påpekas bör att om det i det angivna fallet skulle stå klart för såväl modern som hennes frånskilde make att det är han som är far till barnet, så torde faderskapet i regel kunna fastställas snabbt genom ett erkännande. Erkännande kan dessutom ske före barnets födelse.

När det gäller barn som föds av änka kort tid efter hennes makes död kan det naturligtvis ibland, liksom hittills i sådana fall, uppkomma svårigheter för folkbokföringsmyndigheterna att avgöra om barnet verkligen är avlat på sådan tid att mannen kan vara far.

Fall då tvekan kan uppkomma i detta avseende måste dock antas vara mycket sällsynta. Jag finner därför inte skäl att, som ett par remissinstanser har föreslagit, föra in regler i lagen om en bestämd tidsgräns. Skulle i ett visst fall modern till barnet eller senare barnet självt ha en annan uppfattning än folkbokföringsmyndigheterna i saken, finns möjlighet att föra talan mot den avlidne mannens arvingar om att denne skall anses som far resp. frånkännas faderskapet.

I de fall då en man direkt av lagen anges som far till ett barn har han, som tidigare nämnts, enligt gällande regler möjlighet att föra talan om att barnet inte har äktenskaplig börd. Bifalls hans talan, innebär det att faderskapspresumtionen hävs.

Bestämmelserna om talan angående äktenskaplig börd är relativt restriktiva. Så t.ex. gäller vissa tidsfrister för mannens rätt att väcka talan. Huvudregeln är att talan måste väckas inom tre år från det att mannen fick kunskap om barnets födelse. Bakgrunden till reglerna om tidsfrist är att det har ansetts att barnet inte onödigt länge skall löpa risk att frågan om dess äkta börd angrips. Barnets intresse av att behålla ställningen som barn i äktenskap har härvid tillmätts särskild vikt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. För dess talerätt gäller däremot inte någon tidsbegränsning.

Enligt vad jag nyss har anfört bör den legala faderskapspresumtionen behållas i fall då barnets mor är gift eller nyss har blivit änka. Givetvis måste lagen med tanke på dessa fall även i fortsättningen innehålla bestämmelser som gör det möjligt att häva presumtionen. I första hand bör detta liksom nu kunna ske efter förklaring av domstol. Detta är också innebörden i promemorieförslaget, mot vilket ingen remissinstans i den delen har haft något att invända.

Frågan är emellertid om man måste ha ett sådant relativt omständligt förfarande även i de fall då en annan man är villig att erkänna faderskapet. I en sådan situation skulle man kunna tänka sig att ett erkännande fick samma verkan som en förklaring av domstol att moderns make inte är far till barnet. 

Prop. 1975/76:170 s. 134.