Straffansvar vid tillfällig tillsyn över barn

2022 inträffade ett drunkningstillbud på en badplats. Adam, tre år gammal, påträffades livlös i vattnet. Hans storebror, Jonas 20 år, befann sig på platsen tillsammans med ytterligare tre yngre syskon, pappan och andra badande.

Adam räddades ur vattnet av tillskyndade människor som påbörjade hjärt- och lungräddning samt tillkallade ambulans. Det var fara för Adams liv men han kunde återvända till hemmet efter  ha fått sjukhusvård.

Adams bror Jonas åtalades för vållande till kroppsskada, grovt brott alternativt för framkallande av fara för annan. Jonas begick gärningen av oaktsamhet genom att lämna brodern utan uppsikt och tillsyn trots att han visste att Martin inte var simkunnig.

Tingsrätten dömde Jonas för vållande till kroppsskada av normalgraden till 50 dagsböter. Han ålades även att betala skadestånd till Adam med 5 000 kr avseende sveda och värk. Hovrätten fastställde senare tingsrättens dom.

HD beviljade prövningstillstånd

Frågan i HD var främst vad som krävs för att någon ska anses ha åtagit sig att utöva tillsyn över ett barn, och vilket straffansvar som kan bli aktuellt om personen underlåter att fullgöra åtagandet.

Om de aktuella brotten

Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada som inte är ringa ska dömas för vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § första stycket BrB). Den som av grov oaktsamhet utsätter någon annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom ska dömas för framkallande av fara för annan (3 kap. 9 §).

HD konstaterade att verben ”orsaka” och ”utsätta” inte förutsätter någon form av aktivitet från gärningspersonens sida. Även en inaktivitet anses kunna orsaka någon en skada eller utsätta någon för en fara. Det kan uttryckas som så att om personen inte hade varit inaktiv, så hade inte skadan eller faran uppstått.

För att inaktiviteten ska få straffrättslig betydelse för brottet vållande till kroppsskada krävs att inaktiviteten varit vårdslös. I fråga om brottet framkallande av fara för annan krävs att inaktiviteten varit grovt vårdslös.

Vårdslösheten består i att den tilltalade både kunde och borde ha varit aktiv för att avvärja en skada eller en fara. Det förutsätts således att det har funnits en aktivitetsplikt som är så kvalificerad att den bör ges straffrättslig betydelse.

Vilka personer som intar garantställning (ansvarskrets)

Den person som har en rättslig skyldighet att handla eller vara aktiv för att skydda någon eller något intar ofta en garantställning. Men garanten har inte ett strikt ansvar för uppkomsten av en skada eller fara, utan en vårdslöshetsbedömning ska alltid göras av en inaktivitet med avseende på en viss situation.

Det kan vara svårt att tydligt avgränsa ansvarskretsen. Ibland måste det ske i relation till en skyddskrets. En avgränsning bör därför ta sin utgångspunkt från praxis och de rättspolitiska skälen för att anse att en inaktivitet att avvärja en skada eller en fara är lika straffvärd som en aktivitet som leder till en skada.

Särskilt om ansvaret för skyddet av barn

Barn ska skyddas mot skador och faror, och barnets vårdnadshavare har en aktivitetsplikt i förhållande till barnet. En aktivitetsplikt kan vara aktuell i de fall någon har en nära relation till barnet och en sådan ställning att han eller hon har ett faktiskt inflytande över barnets vård och fostran.

Även andra som har anförtrotts och tagit på sig ett ansvar för ett barn kan ha en aktivitetsplikt. Har inte vårdnadshavaren praktiska möjligheter att själv säkra barnets trygghet, kan han eller hon anförtro tillsyn åt någon annan. Till exempel till personal inom barnomsorgen och skolan eller till ett äldre syskon.

Barnet ska inte utsättas för en ökad skaderisk på grund av att någon annan får ett ansvar. Det måste därför säkerställas att den som åtar sig tillsyn också har förmåga att ta ansvar för uppgiften.

Är det fråga om någon som saknar eller endast har begränsad erfarenhet av att ha tillsyn över barn, måste en mer konkret bedömning göras. Då har det betydelse i vilken situation tillsynen ska utövas liksom barnets ålder och utveckling.

För att någon genom ett åtagande ska ansvara för att skydda ett barn mot skador och faror måste det stå klart att han eller hon godtagit att ansvaret under viss tid eller i visst avseende ligger på honom eller henne.

Ett straffrättsligt ansvar för inaktivitet kräver att den som tar ansvaret har förmåga att klara uppgiften och att han eller hon förstått innebörden av sitt åtagande i alla relevanta delar.

HD:s bedömning i detta fall

Det finns inget som tyder på att Jonas stod i en sådan nära relation till Adam. att han haft ett faktiskt ansvar för vård och fostran av sitt syskon och därmed redan på denna grund ett straffsanktionerat ansvar för Adams trygghet.

Det framgår att Adams pappa lämnade honom på bryggan för att ta hand om ett av syskonen en bit bort. Det har skett med vetskap om att Adam hade sällskap av jonas och ytterligare ett par syskon.

Jonas ålder talar för att han hade förmåga att utöva tillräcklig grad av tillsyn, om han hade tydligt instruerats om att han var ensam ansvarig för Adam och inte fick släppa honom med blicken. Vidare finns det ingen anledning att betvivla att han omedelbart skulle ha ingripit om han hade observerat att Adam fallit i vattnet.

I samband med att pappan lämnade Jonas med syskonen uppmanade han dem att de skulle ta hand om varandra. Det kan inte anses vara tillräckligt för att det ska vara klarlagt att det blev tydligt för Jonas att han ombads åta sig ett ensamt ansvar för Adam och att han förstod vad som krävdes av honom. Det finns heller inte några andra omständigheter som medför att Jonas ändå ska anses ha tagit på sig sådant ansvar.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom frikände HD Jonas från åtalet för vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan, avslog Adams yrkande om skadestånd

HD:s dom meddelad den 20 december 2024.
Mål nr B 6951-23.

Hemsidans kommentar

Domen i HD handlar om en händelse på en badplats. Även andra som har anförtrotts och tagit på sig ett ansvar för ett barn i andra sammanhang kan ha en aktivitetsplikt. Exempelvis mor- och farföräldrar som tillfälligt tar hand om barnbarn.

Generellt måste en person ha accepterat att ta ansvar för barnets tillsyn. Antingen genom ett avtal, en överenskommelse eller genom faktiskt handlande som tydligt indikerar ett ansvarstagande.

Ett åtagande som specificerar vad tillsynen innebär och hur länge den ska pågå. Det kan vara fråga om en kort stund eller en längre period, och vad vilka aktiviteter tillsynen omfattar och vilka begränsningar som finns.

Personen i fråga måste ha den fysiska och mentala förmågan att utöva tillsyn och ha möjlighet att faktiskt övervaka barnet. Är personen förhindrad att utöva tillsyn på grund av sjukdom eller andra omständigheter, kan ansvaret minska eller upphöra. Personen måste vara medveten om barnets ålder, mognad och eventuella särskilda behov för att kunna anpassa tillsynen på ett lämpligt sätt.