Umgängesförbud mellan förälder och barn

Barnet hade under flera år vårdats enligt LVU i ett familjehem. Vid ett beslut om fortsatt tvångsvård förordnade socialnämnden att tidigare beslut om totalt umgängesförbud mellan mamman och barnet skulle kvarstå. Socialnämnden bedömde att ett umgänge skulle störa vården i sådan grad att barnets hälsa och utveckling riskerades.

Socialnämnden uppgav i länsrätten (numera förvaltningsrätten) att barnet att barnet inte vill träffa sin mamma eller bli kontaktad av henne i familjehemmet. Barnet har också i ett brev till länsrätten bekräftat denna åsikt.

Enligt barnpsykiatriskt av BUP är barnet väsentligen välfungerande, bestämd i sina uppfattningar och förefaller inte vara påverkad av omgivningen. Barnet har en starkt negativ inställning till mamman och denna inställning omöjliggör försök till umgänge under överskådlig tid. Fortsatta försök till umgänge befaras försämra möjligheterna till en framtida förbättrad relation mellan barnet och mamman.

Frågan avgjordes av regeringsrätten (RegR) efter att barnet fyllt tolv år.

RegR fann att barnet är normalt utvecklat och har uppnått åldersadekvat mognad. Hon har konsekvent uttryckt att hon inte önskar kontakt med mamman, vilket enligt det barnpsykiatriska utlåtandet bör anses vara hennes verkliga vilja.

Såväl det psykiatriska utlåtandet som Socialstyrelsens yttrande gör gällande att umgänge inte bör genomföras mot barnets vilja. Lagstiftaren har betonat vikten av barnperspektivet och skyldigheten att inhämta och respektera barnets inställning.

RegR bedömde att barnets vilja, oavsett orsakerna till ställningstagandet, ska ges en avgörande betydelse, och att det anses vara till barnets bästa att något umgänge inte sker så länge barnet inte accepterar detta. RegR betonade samtidigt socialnämndens ansvar att arbeta för att förbättra relationen mellan barnet och hennes mamma, så att umgängesförbudet blir så kortvarigt som möjligt.

Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen)
Mål nummer 6374-04