Barns rätt till umgänge med någon annan än en förälder
I den mån ett sådant umgänge inte kommer till stånd är det en viktig uppgift för socialnämnden att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. Om umgänge önskas av någon annan än föräldrarna, får talan om umgänget föras av socialnämnden (6 kap. 15 a § andra stycket).
Utredningen överväger om talerätten bör utvidgas och kommer fram till att det även fortsättningsvis endast bör vara socialnämnden som är behörig att väcka talan om barnets umgänge med någon annan än en förälder. De flesta remissinstanser har inte någon annan uppfattning.
Föreningen PappaBarn och Föreningen Saknade Barnbarn invänder mot detta och förordar en egen talerätt för närstående. Föreningen Saknade Barnbarn lyfter också det faktum att det inte går att överklaga en socialnämnds beslut att inte väcka en talan om umgänge.
Eftersom utredningen inte lämnar några förslag är det inte möjligt att överväga en ändring inom ramen för detta lagstiftningsärende. Det är dock, som även Barnombudsmannen och SPF Seniorerna pekar på, angeläget att socialnämnderna är medvetna om det ansvar de har för barnets rätt till umgänge med andra närstående och beaktar att många barn i dag lever i andra familjekonstellationer än traditionella kärnfamiljer.
I sammanhanget kan det också nämnas att regeringen i december 2020 gav en särskild utredare i uppdrag att överväga vissa ändringar av de familjerättsliga reglerna bl.a. i förhållande till s.k. sociala föräldrar.
I direktiven uttalas att utredaren ska ta ställning till om förutsättningarna för barn att upprätthålla en relation med sina sociala föräldrar efter separation eller förälders dödsfall behöver förbättras (dir. 2020:132). Inom ramen för uppdraget kan det bli aktuellt att överväga bl.a. olika sätt att förbättra förutsättningarna för ett barn att kunna ha umgänge med sin sociala förälder.
Prop. 2020/21:150 s. 78.
Lägg till artikeln i dina kanaler