Innebörden av kravet på deltagande i informationssamtal

Den ordning som utredningen föreslår skulle medföra att situationer uppstår där ett yrkande som rör vårdnad, boende eller umgänge ska prövas i sak medan ett annat yrkande i målet, som också rör någon av de nämnda frågorna, ska avvisas. Ordningen skulle också innebära att ett tidigare medgivet yrkande som senare bestrids ska tas upp till prövning, trots att det inte längre är otvistigt, samtidigt som yrkanden som från början varit tvistiga avvisas. 

JO vänder sig mot detta och menar att det bör förhindras att tvister som uppstår genom att ett tidigare medgivet yrkande bestrids kan prövas av domstol utan föregående informationssamtal. Svea hovrätt ifrågasätter i sin tur om det är till barnets bästa att vissa yrkanden prövas i sak medan andra avvisas. Hovrätten påpekar också att det ibland kan vara svårt för domstolarna att avgöra vilka yrkanden som är tvistiga.

Familjemålen präglas av att olika yrkanden vanligen har samband med varandra och att ställningstagandet i en fråga i vissa fall utgör utgångspunkten för prövningen av en annan. För barnets bästa är det många gånger angeläget att det görs en samlad prövning av alla yrkanden som har samband med varandra, oavsett om något yrkande är otvistigt eller inte. Till detta kommer att en ordning där enbart tvistiga yrkanden avvisas medan andra prövas i sak också kan medföra vissa processuella komplikationer som inte gagnar barnets bästa - till exempel en situation där en process i högre instans hindrar att en fråga tas upp i en lägre rätt.

Regeringen anser därför att en ordning där frågor om vårdnad, boende och umgänge prövas i ett sammanhang bör eftersträvas. Mot den bakgrunden bör deltagande i informationssamtal vara en förutsättning för att yrkanden om vårdnad, boende och umgänge ska tas upp till prövning i mål där föräldrarna är oense om någon av dessa frågor.

Det innebär att både otvistiga och tvistiga yrkanden om vårdnad, boende och umgänge kommer att avvisas, om den förälder som först framställer ett tvistigt sådant yrkande inte har deltagit i informationssamtal. Om föräldrarna exempelvis är överens om var barnet ska bo men inte om hur umgänget ska se ut, ska således både boendeyrkandet och umgängesyrkandet avvisas.

Kravet på deltagande i informationssamtal bör enligt regeringen bara gälla om ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge inte redan är upptaget till prövning. Om handläggningen av en sådan fråga redan har påbörjats därför att den inledningsvis inte var tvistig, bör ett nytt yrkande, även om det är tvistigt, inte föranleda att alla yrkanden ska avvisas även om föräldrarna inte har deltagit i informationssamtal.

Detsamma bör gälla om ett yrkande under processens gång blir tvistigt på grund av en ändrad inställning från motparten. I ett sådant fall gäller tvisten i domstol redan frågor om vårdnad, boende eller umgänge och det blir då i stället domstolen som får försöka hjälpa föräldrarna att hitta den lösning som är bäst för barnet.

I mål om äktenskapsskillnad kan det inträffa att en tvist i frågor om vårdnad, boende eller umgänge uppstår först under betänketiden. Det kan till exempel handla om att det i ett pågående äktenskapsmål framställs ett yrkande om barns boende. Syftet med den föreslagna ordningen, att underlätta för föräldrar att hitta den lösning som är bäst för barnet och skona barn från långdragna tvister, gör sig gällande även i sådana fall.

Trots att det då redan finns ett mål som pågår i domstol, och föräldrarna alltså som Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller redan är motparter, har målet inte tidigare gällt frågor om vårdnad, boende eller umgänge. Det finns därför skäl för att kravet på deltagande i informationssamtal även ska gälla då yrkanden om vårdnad, boende eller umgänge framställs under ett sådant måls handläggning.

Det förekommer även att föräldrar i en ansökan om äktenskapsskillnad begär att den gemensamma vårdnaden ska bestå. En sådan begäran bör inte föranleda att kravet på deltagande i informationssamtal inte gäller om föräldrarna i ett senare skede skulle bli oense. Skälet till detta är att det redan av 6 kap. 3 § andra stycket föräldrabalken framgår att barnet vid dom på äktenskapsskillnad mellan föräldrarna även därefter står under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses.

Den föreslagna regleringen innebär att något färre föräldrar kommer att träffas av kravet på informationssamtal i jämförelse med den ordning som utredningen föreslår. Med regeringens förslag möjliggörs emellertid att yrkanden om vårdnad, boende och umgänge kan prövas i ett sammanhang. Systemet blir också mera förutsebart och enklare att administrera än det som utredningen föreslår, vilket måste väga tungt i sammanhanget. Risken att föräldrar, som egentligen är oense i frågor som rör barnet, inledningsvis agerar som om de vore överens i syfte att slippa delta i informationssamtal framstår som liten.

Möjligheten att framställa ett yrkande om rätt att bo kvar i parternas gemensamma bostad till dess bodelning sker (s.k. kvarsittningsrätt) påverkas inte av kravet på informationssamtal. Ett sådant yrkande ska tas upp till prövning oavsett om yrkanden om vårdnad, boende och umgänge avvisas. Vid avgörande av frågan om kvarsittningsrätt ska domstolen fästa avseende vid vem av parterna som har störst behov av bostaden. Vid denna bedömning är det i många fall väsentligt var parternas gemensamma barn ska bo. I en situation där yrkanden om vårdnad och boende har avvisats men domstolen ska pröva frågan om kvarsittningsrätt måste frågan avgöras utifrån hur situationen ser ut för parterna vid tillfället för beslutet.

Frågan kan senare på begäran av parterna komma att omprövas, t.ex. i samband med att domstolen faktiskt tar ställning i frågor om vårdnad eller boende. Med beaktande av att informationssamtal som huvudregel bör hållas senast inom fyra veckor från det att en förälder begärt informationssamtal hos socialnämnden (se avsnitt 7.2) torde emellertid också frågan om kvarsittningsrätt ofta kunna handläggas tillsammans med yrkanden om barns boende. Risken som Södertörns tingsrätt framhåller för att ett beslut om kvarsittningsrätt blir bestämmande för frågan om barns boende, framstår därför inte som särskilt stor.

Prop. 2020/21:150 s. 61.