Obligatoriska informationssamtal

Föräldrarna föreslås även få information om bl.a. möjligheten till samarbetssamtal och, efter behov, om andra tillgängliga hjälp- och stödinsatser. Utredningen bedömer att en sådan ordning kan bidra till att tvister om barn i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge motverkas.

Ett liknande system finns sedan 1993 i Norge. Enligt det norska systemet är alla föräldrar som separerar och har gemensamma barn under 16 år som huvudregel skyldiga att delta i medling (51-54 §§ lov om barn og foreldre och 26 § lov om ekteskap). Vid mötet mellan medlaren och föräldrarna ska medlaren bl.a. informera om relevanta bestämmelser, och om föräldrarna inte kommer överens ska medlaren gå igenom vilka andra alternativ som finns att tillgå för att nå en lösning (foreskrift om mekling etter ekteskapsloven og barneloven).

Det norska systemet har likheter med det som föreslås av utredningen och erfarenheterna från Norge är goda. Också i Danmark finns en modell för att tillhandahålla information till föräldrar i samband med en separation. Informationssamtal kan därför inte anses vara en oprövad och icke utvärderad metod som Stiftelsen Allmänna Barnhuset anför.

Flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund, befarar att en ordning med informationssamtal inte i tillräckligt hög utsträckning kommer att uppnå sitt syfte eftersom den inte är inriktad på konfliktlösning.

Som ovan nämnts framgår det emellertid av utredningens kartläggning att samhället inte når fram med information till föräldrar som är oense i frågor om vårdnad, boende eller umgänge. Information bör i många fall kunna bidra till att föräldrar överväger sin situation, det gemensamma ansvaret för barnet och barnets behov samt alternativen till att väcka en talan i domstol. Det finns stöd och hjälp att få som inte utnyttjas.

Informationssamtal torde många gånger - när föräldrarna vill försöka eller skulle kunna komma överens men behöver hjälp med detta - kunna leda till att föräldrarna sedan också deltar i samarbetssamtal eller i större utsträckning än hittills utnyttjar annat tillgängligt stöd. Också ökad kunskap om vad en domstolsprocess kan åstadkomma och vilken påfrestning en sådan innebär bör kunna leda till att fler överenskommelser träffas utan att föräldrarna behöver vända sig till domstol. Regeringen bedömer därför att information till föräldrar kommer att vara en effektiv insats.

Flera remissinstanser uttrycker oro för att ett införande av informationssamtal ska medföra negativa konsekvenser i situationer när den ena föräldern har utsatt den andra föräldern eller barnet för våld. Enligt regeringen bör dock sådana samtal kunna vara till gagn även i en sådan situation, bl.a. genom att information lämnas om domstolsprocessen och om tillgängliga stöd- och hjälpinsatser. Givetvis måste samtalen hållas på ett tryggt sätt och regeringen återkommer till frågan om samtalens genomförande nedan.

För att säkerställa att informationen når dem som överväger att vända sig till domstol bör det i princip vara obligatoriskt att ta del av informationen innan en förälder kan väcka talan. Det bör därför, såsom utredningen föreslår, införas en ordning som innebär att föräldrar ska delta i samtal där de ges relevant information innan en domstolsprövning av yrkanden om vårdnad, boende och umgänge kan bli aktuell.

För att på bästa sätt nå fram till föräldrarna och kunna anpassa informationen efter behov bör den ges vid ett samtal med föräldrarna och inte på andra sätt, som t.ex. via information på Domstolsverkets och kommunernas webbplatser, vilket SKR förespråkar. Under samtalet bör föräldrarna bl.a. ges information om den rättsliga regleringen och vad en domstolsprocess faktiskt kan åstadkomma.

Föräldrarna bör också, om det inte är olämpligt, erbjudas samarbetssamtal och, efter behov, informeras om andra möjliga hjälp- och stödinsatser. Här kan också t.ex. insatser vid våld i en nära relation lyftas fram. Föräldrarna bör också få information om kommunens skyldighet att sörja för att de ska kunna få hjälp med att träffa avtal i frågor om vårdnad, boende och umgänge enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 socialtjänstlagen.

Informationen torde i många fall kunna bidra till att förebygga eller dämpa en konflikt mellan föräldrarna och leda till att andra metoder väljs för att hitta en lösning i frågor om vårdnad, boende och umgänge än att väcka talan i domstol. Informationen, liksom själva samtalet, måste självfallet anpassas efter den enskilda familjens behov och föräldrarnas funktionsförmåga (se artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning).

Avsikten med informationssamtalen är således att ge föräldrarna information som i förlängningen kan leda till att de kommer överens. Även om det kan vara en relativt omfattande mängd information som ska lämnas torde det sällan handla om långa samtal. Samtalet är avsett att vara en ingång till andra insatser i form av t.ex. samarbetssamtal eller familjerådgivning, men det bör inte krävas att föräldrarna utöver informationssamtalet deltar i samarbetssamtal eller uppföljningssamtal eller, som bl.a. Rädda Barnen förespråkar, några andra särskilda insatser. Information är något som alla föräldrar kan ha nytta av, medan insatser såsom exempelvis samarbetssamtal inte är lämpliga i alla situationer.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att informationssamtal är en bra term för de föreslagna samtalen. Den ger klart uttryck för avsikten med samtalen.

Prop. 2020/21:150 s. 57.