Hänsyn bör tas till barnets vilja vid verkställighet

Kommittén förordar – som ett led i renodlingen av verkställigheten – att bestämmelserna om beaktande av barnets vilja vid verkställighetsprövningen och om hörande av barnet skall utgå.

Regeringen anser att en sådan ändring skulle föra för långt. Även om verkställighetsförfarandet bör renodlas, bör utgångspunkten vara att barnet har lika goda möjligheter att komma till tals där som han eller hon har i samband med avgörandet av sakfrågan.

Någon särskild föreskrift om utredning av barnets vilja i verkställighetsförfarandet kan inte anses nödvändig med hänsyn till den utredning som görs inför avgörandet i sak. Men detta innebär inte att barnet saknar berättigat intresse av att kunna göra sig hört också under verkställighetsförfarandet. Beroende på hur lång tid som har gått kan förhållandena ha ändrats i större eller mindre grad. Barnet kan under mellantiden ha nått en sådan ålder eller mognad att större vikt än tidigare måste fästas vid barnets inställning. Han eller hon kan också ha synpunkter på åtgärderna för verkställighet som inte nödvändigtvis har varit relevanta att framföra inför avgörandet av sakfrågan. Möjligheten att höra barnet i verkställighetsförfarandet bör därför finnas kvar. Det bör också fortfarande finnas bestämmelser om hänsyn till barnets vilja vid verkställigheten.

I det till Lagrådet remitterade förslaget var de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 5 § ersatta med en ny föreskrift i kapitlets inledande paragraf att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Föreskriften motsvarar bestämmelsen i 6 kap. 2 a § föräldrabalken. Enligt förslaget förutsattes att det normalt får anses uppenbart oförenligt med barnets bästa att tvångsvis genomföra en verkställighet när ett äldre barn motsätter sig verkställighet och verkställigheten inte är nödvändig för att tillvarata barnets intresse.

Lagrådet har framhållit att rättsläget därmed skulle bli ett annat än i dag och att de äldre barnens inflytande skulle minska. Enligt Lagrådet innebär de nuvarande bestämmelserna att verkställighet så gott som aldrig kan ske mot barnets vilja om det fyllt tolv år. Lagrådet har därvid pekat på att undantag kan göras bara i fall då rätten finner det "nödvändigt" av hänsyn till barnets bästa att besluta om verkställighet

Regeringen menar att det är angeläget att anpassa utformningen av bestämmelserna om hänsyn till barnets vilja i 21 kap. till de motsvarande bestämmelserna i 6 kap. Samtidigt är det viktigt att barnets möjligheter att få sin vilja beaktad i verkställighetsärendet inte försämras.

En lämplig lösning som tillgodoser Lagrådets synpunkter är då att införa en mer övergripande föreskrift i kapitlets inledande paragraf att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad men också behålla den nuvarande bestämmelsen i 5 § om att verkställighet inte får ske mot barnets vilja i princip oförändrad.

En ändring bör dock göras i 5 §. Vid avgörandet av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge är det barnets ålder och mognad som bör bestämma vilken tyngd barnets synpunkter har. Någon uttrycklig åldersgräns finns inte i bestämmelsen i 6 kap. 2 a §. Därmed finns stora möjligheter att vid avgörandet ta hänsyn till yngre barns vilja, samtidigt som det vanligen inte uppfattas som en begränsning av möjligheterna för ett barn i åldern tolv år och uppåt att få sin vilja beaktad. Den nuvarande bestämmelsen i 21 kap. 5 § innehåller däremot en åldersgräns. Åldersgränsen är inte absolut utan mer att se som ett riktmärke.

Av bestämmelsen framgår att domstolen med beaktande av barnets mognad kan ta hänsyn till viljan hos ett yngre barn men också kan besluta om verkställighet i strid mot viljan hos ett äldre barn. Skillnaden i förhållande till bestämmelsen i 6 kap. är alltså att det finns ett tydligt riktmärke. Risken med ett sådant riktmärke är att bedömningarna i praktiken blir schablonmässiga, vilket främst torde gå ut över de yngre barnens möjligheter till inflytande. Det är också svårt att se att det finns något hållbart argument för att det är nödvändigt att ha detta riktmärke vid just verkställighetsprövningen. Regeringen föreslår därför att åldersgränsen utgår.

Genom den mer framskjutet placerade bestämmelsen i kapitlets inledande paragraf betonas betydelsen av hänsynen till barnets vilja. Barnets inflytande i de olika frågorna om verkställigheten stärks. Samtidigt behålls möjligheten för barnet att hindra verkställighet i praktiken oförändrad. Genom att inte knyta hänsynen till barnets vilja till en bestämd åldersgräns ökas möjligheten att lägga vikt vid yngre barns synpunkter.

Som nämnts i avsnitt 7 bereds vissa frågor om barns rättigheter i familjeprocesser för närvarande i Regeringskansliet. Det kan finnas anledning att i det sammanhanget överväga hur barnets rätt att komma till tals i verkställighetsprocessen kan stärkas ytterligare.

Prop. 2005/06:99 s. 82.