Högsta förvaltningsdomstolen

2018-12-04 Mål nr 3828-17 och 4104-17 och 7223-17 och 7224-17

De två olika målen rör två olika föräldrapar där underhållsstöd har beviljats för de första barnen i enlighet med 18 kap. 2 § SFB eftersom föräldrarna då inte har bedömts "bo tillsammans", och då övriga förutsättningar för sådant stöd också ansetts uppfyllda. Men efter att respektive föräldrapar fått ytterligare barn och respektive mamma i båda fallen sökt underhållsstöd även för dessa barn, har Försäkringskassan i båda ärendena avslagit ansökningarna.

Avslagen har motiverats med att föräldraparen, då de fött ytterligare barn, sammantaget skulle räknas som sammanboende i förhållande till reglerna om underhållsstöd. Båda målen har till slut hamnat i Högsta förvaltningsdomstolen som nu bland annat fastslår att uttrycket ”bo tillsammans” i underhållsstödsbestämmelsernas mening inte ska begränsas till enbart den situationen att föräldrarna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad. Även föräldrar som ändå har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande bör enligt HFD omfattas av uttrycket. Det förhållandet att föräldrar som inte är gifta med varandra eller folkbokförda på samma adress får ytterligare gemensamma barn tyder enligt HFD på att de har en sådan hushållsgemenskap att de ska anses bo tillsammans.

Av 18 kap. 3 § 2 st. SFB framgår vidare att om Försäkringskassan får uppgifter som ger myndigheten grundad anledning att anta att föräldrarna bor tillsammans, bör den vidta utredningsåtgärder. Vid en sådan utredning är det den som begär underhållsstöd som bär bevisbördan för att han eller hon inte bor tillsammans med den andra föräldern. Den som begär underhållsstöd, det vill säga i normalsituationen boföräldern, och inte barnet, anses vara part i mål om rätt till underhållsstöd.

Med utgångspunkt i resonemangen ovan har HFD i det ena nu aktuella målet gällande en trebarnsfamilj, funnit att mamman inte visat att föräldrarna inte bodde tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna om underhållsstöd. Enligt mamman bor pappan sedan 2009 i Danmark och hon har bland annat åberopat ett hyresavtal för en lägenhet i Köpenhamn. Hon har vidare uppgett att pappan inte bidrar till barnens försörjning eftersom han saknar arbete men att hon och barnen besöker honom då de är lediga. Enligt HFD har mamman sammantaget inte visat att hon och barnen och pappan inte bor tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna om underhållsstöd. Rätt till underhållsstöd föreligger därför inte varför HFD upphäver underinstansernas domar och fastställer Försäkringskassans beslut.

I det andra fallet, där mamman var 17 år vid första barnets födelse och 19 år när det andra barnet föddes, delar dock HFD kammarrättens bedömning att mamman visat att hon och barnen aldrig har bott tillsammans med pappan. Till stöd har hon åberopat olika intyg. Enligt kvinnan själv bodde hon fortfarande hemma hos sina föräldrar när barnen föddes. HFD avslår därför Försäkringskassans överklagande i detta mål.

Källa:
Zeteo Nyheter

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Får det gå till så här hos socialtjänsten?









Socialtjänsten får in en anmälan om ett missförhållande rörande ett barn, 5 år, och barnet och föräldern blir kallade till ett samtal med en socialsekreterare. Vårdnadshavaren uppfattade att socialtjänsten hade påbörjat en utredning på grund av anmälan. Samtalet går bra, det visar sig att uppgifterna i anmälan beror på ett missförstånd. Socialsekreteraren säger uttryckligen att inga fler samtal planeras. Två veckor senare kommer dock en ny kallelse eftersom socialsekreteraren vill ha ett enskilt med barnet. Detta gäller samma ärende och inga nya uppgifter har tillkommit.

Får socialsekreteraren först säga att man inte ska ses igen, för att sedan förhöra ett barn utan vårdnadshavare är med?
Får den vårdnadshavaren som inte är föremål för orosanmälan begära att vara med sitt barn på samtalet?

Svar:

När socialtjänsten får en anmälan om ett missförhållande (orosanmälan) görs inledningsvis en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska påbörjas, eller inte. Tillåtna åtgärder i detta skede är samtal med anmälaren om något i anmälan är oklart, samtal med barn och vårdnadshavare samt kontroll om det finns dokumentation i socialregistret om familjen.

Beskedet att inte ses fler gånger bör rimligen tolkas som att ingen utredning skulle inledas på grund av anmälan. Men socialtjänsten kan å andra sidan därefter ha ändrat sig, men då borde socialsekreteraren i kallelsen till det andra möten informerat vårdnadshavaren att en utredning har inletts. Det är bara om en utredning har inletts som socialtjänsten får träffa barn för samtal utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Föräldern får alltså sitta i väntrummet under tiden.

Av den sista frågan kan man anta att barnet förmodligen har två vårdnadshavare, och att barnet bor hos den vårdnadshavare som var kallad till det första mötet. Den andra vårdnadshavaren, som inte var direkt berörd av anmälan, kan begära att få vara med vid barnsamtalet vid det andra mötet. Men även här kan gäller att socialtjänsten kan ha enskilda samtal med barn om en utredning är inledd. Båda vårdnadshavarna får således sitta i väntrummet.

Sammanfattningsvis får ett barn höras av socialtjänsten, förutsatt att det finns anledning att ingripa till barnets skydd eller stöd, utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (Se 11 kap. 10 § tredje stycket socialtjänstlagen).