Svea hovrätt
2020-06-17
Mål nr T 10077-19
Efter att parterna separerat beslutade tingsrätten interimistiskt att mamman skulle ha vårdnad om barnen och att de skulle ha rätt till umgänge med pappan. Men efter att den ena dottern gjort gällande att mamman utsatt henne och systern för psykisk och fysisk misshandel blev barnen omhändertagna enligt LVU. Tingsrätten beslutade sedan att parterna skulle ha gemensam vårdnad och att barnen skulle bo med pappan.
Hovrätten delar bedömningen att det är bäst för barnen att bo hos pappan och konstaterar att försöken till umgänge med mamman efter tingsrättens dom har avbrutits med anledning av en anmälan om ett missförhållande från skolan. Även om det finns visst stöd för att mamman genomgått en positiv utveckling under senare så framstår situationen så osäker att det enligt hovrätten inte är lämpligt att reglera umgänge med barnen. Pappan har verkat för umgänge och hovrätten utgår från att pappan även utan sådan reglering kommer att verka för ett umgänge mellan barnen och mamman.
Källa:
JUNO
- Ingen vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar
- Umgänget begränsades till fem timmar var tredje vecka
- Vanföreställningar m m hindrar gemensam vårdnad
- Umgänge trots att barnen inte vill
- Barnet har inte behov av försäkring överstigande schablon
- Syskon bor hos varsin förälder – gemensam vårdnad består
- Olaga hot mot handläggares barn
- Fysiskt umgänge riskfyllt för barnen
- Umgänge ska inledas via telefon- och video
- Boende hos pappan då mamman lider av psykisk ohälsa