
Högsta förvaltningsdomstolen
2020-03-03
Mål 3456-18, 3457-18
A och B är två kvinnor som levt tillsammans i Island. A födde efter assisterad befruktning genom insemination en dotter, som enligt födelsebevis har A och B som föräldrar enligt isländsk lag. A och B gifte sig härefter och flyttade till Sverige.
Skatteverket folkbokförde dem i Sverige men beslutade att inte registrera någon relation mellan B och barnet eftersom det saknas lagstöd för att erkänna en kvinnas föräldraskap som fastställts i ett annat nordiskt land.
A och B anser att detta innebär en kränkning av rätten till skydd för privat- och familjeliv samt skyddet mot diskriminering enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR).
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) finner att det svenska regelverket utgör en inskränkning av det skydd som garanteras i artikel 8 EKMR men att inskränkningen skett i ett legitimt syfte.
Vidare betonar HFD att svensk rätt erbjuder alternativ för att etablera en rättslig föräldrarelation genom adoption eller fastställelse genom bekräftelse eller dom. Någon kränkning av artikel 8 har därmed inte skett. HFD anser inte heller att beslutet innebär att någon diskriminering har skett i EKMR:s mening.
Skiljaktig mening.
Källa:
JUNO Nyheter
- LVU-vård kunde inte upphöra genom att flicka får bo hos sin pappa
- Ensam vårdnad när den andre föräldern bor i ett annat land
- Gemensam vårdnad men inte växelvis boende
- Mamman får ensam vårdnad på grund av grov fridskränkning
- Hemvist i Sverige trots fru och vuxna barn i Storbritannien
- Gemensam vårdnad trots samarbetssvårigheter
- Gemensam vårdnad med boende hos mamman
- Upphäver förordnande om umgänge med pappan
- Dom om boende påverkar inte barnets folkbokföring
- Samarbetsvårigheterna inte övergående, mamman får ensam vårdand