Högsta förvaltningsdomstolen
2020-03-03
Mål 3456-18, 3457-18

A och B är två kvinnor som levt tillsammans i Island. A födde efter assisterad befruktning genom insemination en dotter, som enligt födelsebevis har A och B som föräldrar enligt isländsk lag. A och B gifte sig härefter och flyttade till Sverige.

Skatteverket folkbokförde dem i Sverige men beslutade att inte registrera någon relation mellan B och barnet eftersom det saknas lagstöd för att erkänna en kvinnas föräldraskap som fastställts i ett annat nordiskt land.

A och B anser att detta innebär en kränkning av rätten till skydd för privat- och familjeliv samt skyddet mot diskriminering enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR).

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) finner att det svenska regelverket utgör en inskränkning av det skydd som garanteras i artikel 8 EKMR men att inskränkningen skett i ett legitimt syfte.

Vidare betonar HFD att svensk rätt erbjuder alternativ för att etablera en rättslig föräldrarelation genom adoption eller fastställelse genom bekräftelse eller dom. Någon kränkning av artikel 8 har därmed inte skett. HFD anser inte heller att beslutet innebär att någon diskriminering har skett i EKMR:s mening.

Skiljaktig mening.

Källa:
JUNO Nyheter