Högsta förvaltningsdomstolen
2017-06-20
Målnummer 262-17

Efter uppgifter från en sexåring om att hon och hennes syskon utsattes för våld av föräldrarna inledde Individ- och familjeomsorgsnämnden i Sandviken en utredning. Flickan sa först i utredningen att både mamman och pappan slog dem, men ändrade sig sedan till att det bara var mamman som gjorde det. Både föräldrarna och femåringens syskon nekade dock till att det förekom våld i hemmet.

Förvaltningsrätten biföll dock nämndens ansökan om vård enligt LVU för flickan. Domen upphävdes dock av kammarrätten som ansåg att hennes uppgifter inte gav tillräckligt stöd för de påstådda missförhållandena. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har emellertid nu istället fastställt förvaltningsrättens dom om vård enligt LVU.

HFD uttalar att det ofta saknas utredning som stöder ett barns uppgifter om missförhållanden samtidigt som dessa förnekas av föräldrarna. En bedömning av uppgifternas tillförlitlighet måste göras och då ska både barnets berättelse och dess subjektiva upplevelse av hemförhållanden väga tungt. Mot bakgrund av lagstiftningens syfte måste även ett yngre barns uppgifter kunna tillmätas sådan tyngd att de ensamma kan ligga till grund för ett beslut om omhändertagande enligt HFD.

I det avseendet konstaterar HFD att flickan för socialtjänst, polis, familjehem och sin ställföreträdare vidhållit sin berättelse under lång tid och vid upprepade tillfällen uttryckt att hon inte vill flytta hem förrän föräldrarna slutat slå henne. Att hon lämnat motstridiga uppgifter om vem som slår henne och att övriga familjemedlemmar förnekar att våld förekommit gör inte att det finns anledning att ifrågasätta vad hon berättat. Förutsättningar för vård enligt 1 och 2 §§ LVU finns därmed enligt HFD.

Källa:
Zeteo Nyheter

Tweet

Whatsapp