Språket avgjorde barnets boende

Svea hovrätt
2018-11-09
Mål nr T 4324-18

Mamman och pappan skildes 2012 när flickan var i 2-årsåldern och har inte kunnat komma överens om var flickan ska ha sitt stadigvarande boende. Mamman bor numera i sitt hemland Danmark medan pappan, som är skotsk medborgare, bor kvar i Stockholm där paret också först valde att slå sig ned när dottern var nyfödd 2010.

Flickan har sedan augusti 2016, när hon började i förskoleklass, inte bott någon annanstans än i Stockholm hos pappan och hans nuvarande sambo och numera även deras lille son. Tingsrätten fann att både mamman och pappan är lämpliga boendeföräldrar men fastslog att flickan, för att inte bryta den kontinuitet som finns i flickans boende, också fortsättningsvis skulle ha sitt stadigvarande boende hos pappan med familj.

Flickan har förvisso själv uttryckt en önskan att istället bo hos mamman men domstolen framhöll att det kan vara svårt för en åttaåring att helt och hållet överblicka konsekvenserna av ett byte av boendeföräldrar mellan två olika länder. Genom ett väl tilltaget umgänge med mamman var det därför enligt domstolen sammantaget bäst för flickan att bo kvar hos pappan. En ledamot var skiljaktig och ville istället förordna mamman som boendeförälder.

Hovrätten fastslår nu att mamman ska vara boendeförälder och av avgörande betydelse har varit flickans uppenbara svårigheter med det svenska språket och att hon ogärna talar svenska. Skolan har också planerat särskilda hjälpinsatser i ett åtgärdsprogram för henne framöver.

Pappan själv talar inte svenska utan det är engelska som talas hemma. Hans sambo har dessutom tyska som modersmål och talar också tyska till sonen. Enligt hovrätten innebär detta att svenska aldrig skulle bli ett naturligt språk för flickan att tala hemma om hon skulle bo hos pappan. Dock talar flickan både engelska och danska utan problem.

Mamman har dessutom visat en mycket välvillig inställning till flickans umgänge med pappan genom att uppmuntra deras umgänge och hon vill också dela kostnaderna för detta umgänge för det fall flickan får bo hos henne. Pappan har inte visat samma tillmötesgående i dessa avseenden.

Enligt hovrätten är det därför sammantaget bäst för flickan att hon få ha sitt stadigvarande boende hos mamman. En önskan som också dottern själv gett uttryck för. Med hänsyn till flickans ålder framhåller förvisso även hovrätten att det är tveksamt i vilken mån hon kan överblicka de långsiktiga konsekvenserna av ett val och i vilken mån hennes vilja alltså ska beaktas. Flickan medges också ett regelbundet umgänge med pappan, bl.a. vartannat veckoslut, ojämna veckor, från fredag till söndag. Umgänget ska äga rum i Sverige. En ledamot är skiljaktig och anser att det bästa för flickan är att ha kvar sitt stadigvarande boende hos pappan.

Källa:
Zeteo Nyheter