Beslutets utformning vid umgängesbegränsning kritiserades

JO
Dnr 2000-2019

En pojke vårdades med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Socialnämnden beslutade att begränsa umgänget mellan pojken och hans föräldrar.

Socialnämnden får, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, besluta hur barnets umgänge ska utövas med vårdnadshavarna, s.k. umgängesbegränsning (14 § LVU).

JO konstaterar att nämnden verkar vara av uppfattningen att den i ett beslut om umgängesbegränsning inte behöver ange hur umgänget begränsas, utan kan ta ställning till den saken löpande. Så förhåller det sig inte. Det ska framgå av beslutet på vilket sätt umgänget har begränsats och om beslutet ska gälla tillsvidare eller om det är tidsbegränsat. Vidare ska skälen för beslutet framgå. Det ska också framgå av beslutet hur det överklagas.

Av det aktuella beslutet framgår inte hur umgänget mellan pojken och föräldrarna skulle utövas eller under vilken tid beslutet gällde. Beslutet saknade också motivering och innehöll inte någon överklagandehänvisning eller uppgift om att det fanns en bilaga med en sådan hänvisning.

JO kritiserar nämnden för dessa formella brister.