Mamman vägrar att lämna ut dottern till pappan efter tingsrättens avgörande; han har fått ensam vårdnad om barnet. Pappan har bett om hjälp hos socialtjänsten för att hämta flickan, men de säger att de inget kan göra.

Till vem ska pappan vända sig för att få hem dottern? Måste det gå till verkställighet, vilket kan komma att ta lång tid? Vem ser till barnets bästa?

Svar:

Pappan ska vända sig till tingsrätten och ansöka att beslutet om den ensamma vårdnaden ska genomföras (verkställas). Varken socialtjänsten, eller någon annan myndighet, kan alltså besluta om verkställighet.

Vid sin prövning tar tingsrätten hänsyn till barnets bästa och undersöker i första hand om överlämnandet kan ske frivilligt. Ibland med hjälp av en utsedd medlare. Dessa försök bör få ta en viss tid men rätten har ett ansvar för att verkställighet ska ske inom en rimlig tid.

Om försöken är resultatlösa kan rätten besluta att överlämnandet ska ske med tvång. Det vanligaste tvångsmedlet är vite (en straffpåföljd). Vitet bestäms i pengar som den som inte vill lämna över barnet kan dömas att betala. Föräldern får alltså betala böter.

Tingsrätten kan också, vilket inte är vanligt, besluta om poilishämtning. Hämtningen ska i så fall genomföras så skonsamt som möjligt för barnet. I samband med kan det bli aktuellt att personal från till exempel socialtjänsten och barnpsykiatrin (BuP) medverkar.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Vad kan barnet säga om umgänget?









Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Läs mer ...