Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Du bör i den här situationen i första hand rådgöra med en advokat. Han eller hon kan ge dig allsidiga råd hur du bör agera utifrån kompletterande frågor. Men du kan förstås också välja att invänta pappans eventuella stämning innan rådgivningen.

Umgängesrätten tillhör barnet, följaktligen har flickan mycket att säga till om; även barn som är sju år gamla kan komma med egna och kloka förslag hur de vill ha sitt umgänge med den förälder de inte bor med. Föräldrar har ingen umgängesrätt och kan alltså inte komma med egna ensidiga krav på hur umgänget ska utformas. Det ska således finns en samlad bedömning vilket umgänge som är bäst för barnet.

När det är långt mellan bostadsorterna kan det vara lämpligt att förlägga umgänget när barnet har skollov. Föräldrar med god samverkan har som regel inga problem att komma överens om det. Det vill säga att ta större delen av lovet i anspråk för umgänge. Den andra delen av lovet kan ju barnet vilja tillbringa med kompisar och boföräldern.

Om det blir en tvist, som måste avgöras i domstol, bör en umgängesutredning genomföras för att försöka klargöra vad som är bäst för er dotter.

Whatsapp