Vi har växelvis boende, men min son säger att han inte vill bo hos sin pappa. Får han bestämma själv när han är över 12 år?

Svar:

Det finns en utbredd uppfattning hos många föräldrar att barn får bestämma i frågor om vårdnad, boende och umgänge när de fyllt 12 år. Men så är inte fallet, det ska alltid barnets vårdnadshavare göra. Den rättsliga vårdnaden innebär nämligen en rätt och skyldighet att bestämma över barnets personliga angelägenheter som innefattar beslutet var barnet ska bo.

Barn ska givetvis få tillfälle att säga sin mening och uttrycka sina önskemål. Sedan är det vårdnadshavaren som ska bedöma om det är lämpligt, eller olämpligt, att följa barnets vilja och önskemål beroende på frågans art och barnets ålder, mognad samt utveckling.

Något om den utbredda uppfattningen att barn får bestämma själva när de blir 12 år. Den har förmodligen sin grund i föräldrabalkens bestämmelse avseende verkställighet av domstolsbeslut (21 kap. 5 § FB).

Före 2006 framgick av bestämmelsen att en hämtning av ett barn inte fick verkställas av polismyndigheten om barnet, som fyllt 12 år, motsatte sig verkställigheten, såvida inte länsrätten fann det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa.

Efter vårdnadsreformen 2006 har bestämmelsen fått en annan utformning. Nu står kortfattat att om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa.

Att det tidigare sades att en tolvåring kunde motsätta sig verkställighet är alltså, troligen, orsaken till att många föräldrar felaktigt kom att tro att en tolvåring fick bestämma i alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Får det gå till så här hos socialtjänsten?









Socialtjänsten får in en anmälan om ett missförhållande rörande ett barn, 5 år, och barnet och föräldern blir kallade till ett samtal med en socialsekreterare. Vårdnadshavaren uppfattade att socialtjänsten hade påbörjat en utredning på grund av anmälan. Samtalet går bra, det visar sig att uppgifterna i anmälan beror på ett missförstånd. Socialsekreteraren säger uttryckligen att inga fler samtal planeras. Två veckor senare kommer dock en ny kallelse eftersom socialsekreteraren vill ha ett enskilt med barnet. Detta gäller samma ärende och inga nya uppgifter har tillkommit.

Får socialsekreteraren först säga att man inte ska ses igen, för att sedan förhöra ett barn utan vårdnadshavare är med?
Får den vårdnadshavaren som inte är föremål för orosanmälan begära att vara med sitt barn på samtalet?

Svar:

När socialtjänsten får en anmälan om ett missförhållande (orosanmälan) görs inledningsvis en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska påbörjas, eller inte. Tillåtna åtgärder i detta skede är samtal med anmälaren om något i anmälan är oklart, samtal med barn och vårdnadshavare samt kontroll om det finns dokumentation i socialregistret om familjen.

Beskedet att inte ses fler gånger bör rimligen tolkas som att ingen utredning skulle inledas på grund av anmälan. Men socialtjänsten kan å andra sidan därefter ha ändrat sig, men då borde socialsekreteraren i kallelsen till det andra möten informerat vårdnadshavaren att en utredning har inletts. Det är bara om en utredning har inletts som socialtjänsten får träffa barn för samtal utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Föräldern får alltså sitta i väntrummet under tiden.

Av den sista frågan kan man anta att barnet förmodligen har två vårdnadshavare, och att barnet bor hos den vårdnadshavare som var kallad till det första mötet. Den andra vårdnadshavaren, som inte var direkt berörd av anmälan, kan begära att få vara med vid barnsamtalet vid det andra mötet. Men även här kan gäller att socialtjänsten kan ha enskilda samtal med barn om en utredning är inledd. Båda vårdnadshavarna får således sitta i väntrummet.

Sammanfattningsvis får ett barn höras av socialtjänsten, förutsatt att det finns anledning att ingripa till barnets skydd eller stöd, utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (Se 11 kap. 10 § tredje stycket socialtjänstlagen).