Förutsättningar för vårdnadsöverflyttning

Dessa omständigheter är barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning, barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt, familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående samt barnets relation till sina föräldrar.

Uppräkningen, som inte är uttömmande, infördes 2021. Lagrådet konstaterade i det lagstiftningsärendet att det finns ett nära samband mellan socialtjänstlagen, LVU och föräldrabalken i frågor om vårdnadsöverflyttning. Förutsättningarna för när en vårdnadsöverflyttning ska ske regleras uteslutande i föräldrabalken, men det är socialnämnden som har rätt att föra talan om vårdnadsöverflyttning och socialnämndens utredning är ofta det främsta underlaget för domstolens bedömning.

De omständigheter som socialnämnden ska beakta då den överväger om det finns anledning att göra en ansökan om överflyttning bör därför i princip ha en motsvarighet i de omständigheter som domstolen ska beakta vid sin prövning av om överflyttning ska ske.

Utredningens kartläggning av avgöranden i mål om vårdnadsöverflyttning visar att domstolarna också beaktar samma omständigheter som socialnämnden ska göra inför en ansökan om vårdnadsöverflyttning. En sådan tillämpning har stöd i förarbeten och Högsta domstolens praxis. Enligt regeringen är det främst dessa omständigheter som är av vikt vid domstolens bedömning av om en vårdnadsöverflyttning till ett familjehem ska ske och det finns ett betydande värde i att synliggöra dem även i föräldrabalken. Om vissa omständigheter utpekas innebär det att dessa ska ges en särskild tyngd vid bedömningen, även om det rör sig om en icke uttömmande uppräkning.

Många remissinstanser är positiva till förslaget i denna del. Det finns däremot remissinstanser som har synpunkter på hur några av omständigheterna närmare bör utformas och vissa remissinstanser anser att även andra omständigheter ska anges. I fråga om barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning – den första omständighet som anges i 6 kap. 8 b § socialtjänstlagen och 13 c § LVU – efterfrågar Folkhälsomyndigheten ytterligare ledning för hur de yngsta barnens inställning kan klargöras på bästa sätt.

Enligt 6 kap. 2 b § föräldrabalken ska barnet få möjligheter att  framföra sina åsikter i frågor om bl.a. vårdnad och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållandet till barnets ålder och mognad. Barnets rätt att få möjlighet att framföra sina åsikter gäller även när barnet inte självt kan redogöra för dessa. När det gäller barn som är i stånd att bilda egna åsikter, men där hjälpmedel eller annat kommunikationsstöd inte är tillräckligt för att ge uttryck för dessa, bör barnets åsikter så långt det är möjligt hämtas in på något annat sätt. Det kan då, exempelvis, bli aktuellt att ta del av uppgifter från andra personer i barnets omgivning som känner barnet väl.

I avsnitt 6 föreslår regeringen dessutom att barn ska ha rätt till ett offentligt biträde vid prövning av vårdnadsöverflyttning i syfte att säkerställa att barns rätt i dessa avseenden säkerställs. Hovrätten för Västra Sverige, som i huvudsak ställer sig positiv till förslaget, påpekar att samtycke från familjehemsföräldrarna till att överta vårdnaden är en grundläggande förutsättning för att domstolen ska kunna besluta om vårdnadsöverflyttning och anser att det därför är överflödigt och mindre lämpligt att nämna deras inställning som en omständighet som särskilt ska beaktas.

Regeringen menar att det självklart inte är aktuellt att utse någon till särskilt förordnad vårdnadshavare utan att den personen samtycker till att åta sig det ansvaret. Familjehemsföräldrarna ska önska att bli vårdnadshavare för barnet och stort avseende ska fästas vid barnets egen inställning. Att i föräldrabalken lyfta fram familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning som något som domstolen särskilt ska beakta står dock inte i något motsatsförhållande till detta. Det kan också konstateras att familjehemsföräldrarna inte är parter i målet om vårdnadsöverflyttning och därför i processuellt hänseende inte avger någon inställning till socialnämndens yrkande. Ett tydliggörande av vikten av deras inställning är även av det skälet motiverad.

Regeringen anser således att det bör framgå av föräldrabalken att familjehemsföräldrarnas inställning till att ta över vårdnaden är en omständighet som domstolen ska beakta särskilt vid sin prövning. Lika självklart är det att införa den andra omständigheten som omnämns i socialtjänstlagen och LVU om den unges relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose den unges behov av en trygg och god uppväxt även i föräldrabalken.

Länsstyrelsen i Östergötlands län (Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck) påtalar att ett införande i föräldrabalken av familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående – den tredje omständigheten som anges i socialtjänstlagen respektive LVU – innebär att det läggs ett stort ansvar på familjehemsföräldrarna.

 Kontakten med föräldrarna är en särskilt komplex fråga när det gäller barn som lever i en hederskontext. Länsstyrelsen framhåller att det kan påverka relationen med barnet negativt om familjehemsföräldrarna förväntas ha en positiv inställning till kontakt med föräldrarna även när barnet inte vill ha sådan kontakt eller när det inte är förenligt med barnets trygghet att ha någon kontakt.

Regeringen vill klargöra att familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående är kopplat till just barnets behov. Avsikten med att lyfta upp denna omständighet är alltså inte, som länsstyrelsen synes uppfatta det, att familjehemsföräldrar ska förväntas verka för att barnet har umgänge med sina föräldrar eller andra närstående på ett sätt som står i strid med barnets bästa.

Regeringen instämmer inte i Hovrätten för Västra Sveriges närmast lagtekniska synpunkt om att det är överflödigt att förutom familjehemsföräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt, särskilt ange deras inställning till behovet. Enligt regeringen är inställningen till umgänge mellan barnet och föräldrarna inte samma sak som förmågan att tillgodose barnets behov av sådan kontakt. Regeringen anser att det saknas skäl att avvika från hur bestämmelsen är formulerad i socialtjänstlagen och LVU.

Familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående bör omnämnas i föräldrabalken på det sätt som utredningen föreslår. Det finns i övrigt också anledning att särskilt nämna något om betydelsen av den fjärde omständighet som anges i socialtjänstlagen respektive LVU, nämligen barnets relation till sina föräldrar, som en omständighet för domstolen att särskilt beakta vid en vårdnadsöverflyttning. Enligt förarbetena till 6 kap. 8 § föräldrabalken bör det inte komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem.

Sedan bestämmelsen infördes har betydelsen av den kontakt som finns mellan barnet och föräldrarna under familjehemsplaceringen dock varit föremål för diskussion och olika tolkningar i doktrin och praxis. Det har i den juridiska litteraturen förespråkats att en god kontakt i sig inte bör hindra vårdnadsöverflyttning, så länge det inte handlar om sådan kontakt som innebär att barnet inte har behov eller har mindre behov av att skapa en ny och tryggare familjeanknytning till familjehemmet.

Utredningens kartläggning av domar visar också att domstolarna inte betraktar en god kontakt mellan barnet och föräldrarna som ett hinder mot en vårdnadsöverflyttning. Regeringen anser att det framstår som naturligt att en vårdnadsöverflyttning kan vara bäst för barnet även i fall där barnet fortfarande har en regelbunden kontakt med sina föräldrar. En god kontakt bör alltså inte i sig vara utslagsgivande i fråga om en vårdnadsöverflyttning ska ske, så länge det inte handlar om sådan kontakt som innebär att barnet inte har behov eller har mindre behov av att skapa en ny och tryggare familjeanknytning till familjehemmet.

Utredningen föreslår att även barnets sociala situation i övrigt ska anges som en femte omständighet som särskilt ska beaktas vid en vårdnadsöverflyttning, och att den omständigheten ska läggas till även i socialtjänstlagen och LVU. Av barnkonventionens artiklar 28 och 31 följer att alla barn har rätt till utbildning, vila och fritid. Utöver att vara viktiga rättigheter är det omständigheter som i hög grad påverkar barnets känsla av trygghet och tillhörighet. Representanter för barn som utredningen har varit i kontakt med har också lyft att omständigheter som bidrar till att barn får känna sig som ”alla andra” är väldigt viktiga. Det kan handla om att delta i idrottsträning, scouter eller kulturskolans verksamhet eller att kunna gå kvar i en skola där barnet har skapat trygga relationer till klasskamrater och personal. Även relationer med familjehemssyskon är betydelsefulla.

Regeringen instämmer därför med utredningen i att barnets sociala situation i övrigt bör läggas till den icke uttömmande uppräkningen av omständigheter som domstolen särskilt ska beakta vid en vårdnadsöverflyttning. Särskilt för barn som haft otrygga hemförhållanden kan den sociala situationen i övrigt, i likhet med vad Folkhälsomyndigheten framhåller, vara av grundläggande betydelse för att skapa trygghet och stabilitet i tillvaron. För att det samlade regelverket ska vara enhetligt och förutsebart bör denna omständighet även föras in i 6 kap. 8 b § socialtjänstlagen och 13 c § LVU.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, Folkhälsomyndigheten och Västerås kommun, anser att ytterligare omständigheter bör anges. Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime anser t.ex. att våldsutsatthet och hedersrelaterat våld borde nämnas. Regeringen vill betona att det inte är fråga om en uttömmande uppräkning av omständigheter. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling.

Naturligtvis kan fler omständigheter än de nu berörda vara relevanta för prövningen av frågan om vårdnadsöverflyttning. Det är dock varken lämpligt eller möjligt att i lag specificera alla de omständigheter som kan vara aktuella att beakta. De omständigheter som anges bör vara generella och rymma de grundläggande beståndsdelar som måste ingå i varje prövning.

Sammantaget finns det enligt regeringen inte skäl att särskilt omnämna fler omständigheter i bestämmelsen än de som behandlas ovan. Även fortsatt gäller att domstolen ska göra en helhetsbedömning utifrån samtliga omständigheter som kan vara relevanta vid bedömningen av om en vårdnadsöverflyttning är bäst för barnet i ett enskilt fall. Det är därför inte heller lämpligt att, som Hovrätten för Västra Sverige föreslår, i lag reglera hur de olika omständigheterna förhåller sig till varandra.

Regeringen föreslår alltså att det i 6 kap. 8 § föräldrabalken ska föras in motsvarande omständigheter som i 6 kap. 8 b § socialtjänstlagen och 13 c § LVU, för domstolen att särskilt beakta vid en prövning om vårdnadsöverflyttning. I nämnda bestämmelser ska dessutom barnets sociala situation i övrigt läggas till som en omständighet att särskilt beakta. Därigenom blir det samlade regelverket i frågor om vårdnadsöverflyttning tydligt, förutsebart och enhetligt, vilket kan bidra till ökad stabilitet och kontinuitet för barn.

Prop. 2024/25:10 s. 42.