Handläggningen i domstol
Med barnets hemvist menas den ort där barnet var folkbokfört den 1 november föregående år (10 kap. 1 § RB). De flesta frågor om vårdnad, och alla frågor om boende och umgänge, handläggs enligt den ordning som är föreskriven för tvistemål (6 kap. 17 § FB). Det innebär att rättegångsbalkens regler är tillämpliga. Talan väcks därmed genom ansökan om stämning (13 kap. 4 § RB). Av 42 kap. 6 § RB följer att domstolen ska driva förberedelsen i ett tvistemål med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Om parterna är överens, och under förutsättning att åtminstone en av föräldrarna är vårdnadshavare, kan talan i stället väckas genom gemensam ansökan (6 kap. 17 § FB och 14 kap. 4 och 5 §§ äktenskapsbalken).
Socialnämnden, kan också i vissa fall, väcka talan om vårdnad och umgänge om ett barn (6 kap. 7–8 a §§ FB). Mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge är indispositiva. Det innebär att domstolen ska se till att frågorna blir tillbörligt utredda och att domstolen i varje enskilt fall ska göra en prövning av vad som är bäst för barnet (jfr 6 kap. 2 a och 19 §§ FB).
Innan domstolen avgör ett mål om vårdnad, boende eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs mer utredning får domstolen ge socialnämnden eller något annat organ i uppdrag att verkställa en utredning. Den som genomför utredningen ska, om det inte är olämpligt, försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten samt lämna förslag till beslut. Barnet får också höras inför domstolen, om särskilda skäl talar för det, och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det (6 kap. 19 § FB). Domstolen har i mål om vårdnad, boende och umgänge också möjlighet att höra barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk expertis och inhämta skriftligt yttrande från sådan expertis.
I mål om vårdnad, boende och umgänge får domstolen, om det behövs, fatta interimistiska beslut. Det är beslut som gäller fram till dess att frågan avgjorts genom en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft eller föräldrarna träffat avtal i frågan som godkänts av socialnämnden. Innan ett sådant beslut meddelas kan domstolen inhämta upplysningar från socialnämnden, sådana upplysningar kallas snabbupplysningar eller snabbyttranden. Innan socialnämnden lämnar sådana upplysningar ska den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet (6 kap. 20 § FB).
Tingsrättens interimistiska beslut och dom kan överklagas till hovrätten. För att hovrätten ska pröva beslutet eller domen krävs sedan den 1 november 2008 att hovrätten meddelar prövningstillstånd. Interimistiska beslut får inte överklagas till Högsta domstolen (20 kap. 11 och 12 §§ FB). Hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen. För att Högsta domstolen ska pröva domen krävs prövningstillstånd.
Källa:
SOU 2017:35
Se barnet!
Lägg till artikeln i dina kanaler