Kompetens och förnyad prövning avseende vårdnad, boende och umgänge

Det finns en medvetenhet inom domstolarna om behovet av särskild kunskap och utbildning och många domstolar ordnar interna utbildningar inom olika rättsområden. Domare erbjuds också ett brett utbud av utbildningar och kompetensutveckling i frågor om vårdnad, boende och umgänge genom Domstolsakademins kurser i familjerätt. I tillägg till detta är det också viktigt att den enskilda domstolen organiserar sin verksamhet på ett sätt som säkerställer att domare som handlägger familjemål ges möjlighet till nödvändig kompetensutveckling. Som utredningen påpekar varierar domstolarnas organisatoriska förutsättningar för att hitta lösningar som bäst tar tillvara kompetensen hos domare i handläggningen av familjemål. Det är upp till domstolarna att ta ställning till hur de bör vara organiserade i syfte att säkerställa tillräcklig kompetens i olika frågor. 

Frågan om kunskap och kompetens rör inte bara domstolar. För att domstolen ska kunna göra en riktig bedömning är det avgörande att den har ett fullgott beslutsunderlag. Det är alltså minst lika viktigt att de familjerättssekreterare som genomför utredningar eller håller i informations -eller samarbetssamtal har goda möjligheter till utbildning och kompetensutveckling. Det är varje enskild kommun som har utbildningsansvaret för sina familjerättssekreterare, men det finns möjligheter för kommunerna att samarbeta för att säkerställa en jämn utbildningsnivå och ett relevant utbildningsutbud.

Ny prövning och tidsbegränsade domar

Några remissinstanser lyfter frågor om en begränsning av föräldrars möjligheter att väcka en ny talan inom viss tid, eller att, i vissa fall, tidsbegränsa domar om vårdnad, boende eller umgänge.

Utredningens kartläggning visar att det är vanligt att föräldrar har haft en tidigare tvist om barnet i domstol. Det finns en risk för att upprepade processer i domstol är till skada för barnet och utredningen har därför övervägt om det, för att minska risken för upprepade processer, går att inskränka möjligheterna till omprövning av frågor om vårdnad, boende och umgänge. Utredningens slutsats är att en begränsning av rätten att väcka talan på nytt inte kan ske på ett rättssäkert sätt och att en sådan begränsning därför inte bör införas.

Regeringen delar utredningens bedömning att problemet med långvariga rättsprocesser från rättssäkerhetssynpunkt inte kan lösas på ett tillfredsställande sätt genom begränsningar i rätten till omprövning. Det måste alltid finnas en möjlighet till omprövning om det inträffar oförutsedda händelser som har väsentlig betydelse. Även om en sådan bestämmelse förenades med en ventil för väsentligt ändrade förhållanden skulle den medföra tillämpningssvårigheter.

I de flesta fall där talan väcks på nytt har förhållandena förändrats på något sätt sedan målet senast avgjordes. Det kan vara förenat med mycket stora svårigheter att, endast på grundval av uppgifterna i en stämningsansökan, bedöma om dessa förändringar är väsentliga eller inte. Enligt regeringens uppfattning är inte heller förslag om tidsbegränsade domar, som Barnombudsmannen förespråkar, ett godtagbart alternativ. En sådan lösning skulle innebära att alla avgöranden om vårdnad, boende och umgänge måste omprövas efter viss tid, även i de fall domstolens bedömning har fallit väl ut. En sådan ordning riskerar att dra in barnet i en rättsprocess som annars inte skulle ha initierats, vilket inte kan anses vara till barnets bästa.

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 116