Barnets åsikter, inställning och mognad

Enligt utredningen kan användningen av uttrycket vilja vara en förklaring till att samtal inte sker med yngre barn i den utsträckning som är önskvärt. Det ligger nämligen i sakens natur att yngre barn kan ha svårt att uttrycka eller ange en bestämd vilja eller inställning i en fråga om vårdnad, boende eller umgänge. För att markera att barnets åsikter ska beaktas även om barnet inte kan ge uttryck för en tydlig inställning bör uttrycket vilja enligt utredningen inte längre användas. 

Utredningen föreslår att ”vilja” ersätts med ”åsikter eller inställning”. Regeringen, som instämmer i att uttrycket vilja inte längre bör användas, anser dock att det, med beaktande av vad JO och Linköpings tingsrätt framför, är tillräckligt om uttrycket åsikter användas (jfr dock prop. 2005/06:99 s. 45).

Därmed kommer också barnets rätt att få information och komma till tals att regleras på samma sätt i frågor om vårdnad, boende och umgänge som motsvarande rättigheter regleras inom adoptionsprocessen (4 kap. 3 § FB). Genom att använda uttrycket åsikter tydliggörs att det inte handlar om att barnet måste ta ställning i specifika frågor. Rätten att komma till tals är bredare än så. Detta kan förväntas stärka särskilt yngre barns rätt att komma till tals, men även rätten för de barn som inte vill ta ställning mellan sina föräldrar.

Regeringen anser vidare att en motsvarande justering –där uttrycket vilja byts mot åsikter – bör göras i 21 kap. 1§ FB, som reglerar verkställighet av domar och beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen lämnar inte något sådant förslag, men uttryckets betydelse där är densamma som i 6 kap. FB och justeringen – som efterfrågas av flera remissinstanser – skapar bättre enhetlighet i regleringen.

Att barnets ålder och mognad ska beaktas medför, precis som hittills, att hänsyn ska tas i högre grad till de äldre barnens åsikter än till de yngre barnens. Enbart ålder kan dock inte avgöra vikten av ett barns åsikter. Hur mycket ett barn förstår är inte på ett entydigt sätt knutet till barnets ålder. Mognad avser förmågan att förstå och bedöma konsekvenserna av en särskild fråga, varvid den fortlöpande utvecklingen av barnets förmågor måste beaktas (se prop. 2015/2016:180 s. 134). I verkställighetsärenden gäller alltjämt att om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa (21 kap. 5 § FB).

Om ett barn inte vill framföra sina åsikter

Utredningen föreslår att det i inledningen av 6 kap. FB ska tas in en generell bestämmelse om att, ifall ett barn inte framför sina synpunkter, ska hans eller hennes åsikter eller inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt.

Det är emellertid, som även bl.a. Lunds universitet är inne på, viktigt att komma ihåg att barnets rätt att framföra åsikter är en möjlighet för barnet, inte en skyldighet. Om ett barn inte vill framföra några åsikter, måste det respekteras. Det innebär dock inte någon begränsning i t.ex. en socialnämnds eller en medlares ansvar att bedöma om en överenskommelse mellan föräldrarna är till barnets bästa. Det utgör inte heller något hinder mot att nämnden eller en medlare samtalar med personer i barnets omgivning, för att kunna ta ställning till vad som är bäst för barnet.

Något krav på att barnets åsikter eller inställning ska klarläggas på annat sätt, om barnet inte framför några synpunkter, bör dock enligt regeringen inte införas. Barnets rätt att bli hört slås fast i den nya portalparagrafen om barnets rätt att komma till tals och den gäller därmed i samtliga frågor om vårdnad, boende och umgänge.

De mer specifika bestämmelser som anger hur barnets åsikter ska hämtas in i samband med en utredning om vårdnad, boende eller umgänge eller i samband med s.k. snabbupplysningar bör enligt regeringen även fortsättningsvis vara placerade i förfarandereglerna i 6 kap. 19 och 20 §§ FB. Hur barnets åsikter mer konkret ska hämtas in i andra fall, t.ex. inför att ett avtal mellan föräldrarna godkänns eller vid medling, är inte närmare reglerat i föräldrabalken och bör även i fortsättningen avgöras av omständigheterna i det enskilda fallet.Något förslag motsvarande utredningens lämnas därför inte i denna del.

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 46