Domstolens underrättelse vid äktenskapsskillnad

Innan tingsrätten avgör ett mål om äktenskapsskillnad ska i vissa fall socialnämnden underrättas.

Publicerad - 07 september 2024, redigerad - 07 september 2024

Underrättelse enligt 3 § förordning (1983:490) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m:

Innan domstolen avgör ett mål om äktenskapsskillnad mellan makar som gemensamt har vårdnaden om eget barn skall domstolen, om inte någon av makarna har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden, underrätta socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört om upplösning av den gemensamma vårdnaden inte har begärts i målet. F 1991:786.

När underrättelsen inkommer till socialtjänsten (familjerätten) görs en bedömning om den föranleder någon åtgärd. Vid bedömningen bör man utgå från följande skrivningar i prop. 1981/82:168. På sidan 30 uttryckts följande.

Inte några föräldrar torde undgå praktiska problem när en äktenskapsskillnad är förestående. I fråga om barnen reser sig omedelbart frågan var de skall bo och hur underhållsansvaret för dem skall fördelas mellan föräldrarna. I samband med detta torde det i de flesta fall bli aktuellt att diskutera också vem av dem som skall ha den juridiska vårdnaden om barnen. Att denna fråga skulle "glömmas bort" ter sig därför enligt min mening inte särskilt sannolikt.

Däremot kan det finnas en risk för att föräldrarna inte får eller nås av den information som är nödvändig för att de skall kunna lösa frågan om den juridiska vårdnaden på ett sätt som svarar mot barnens behov. Vad som behövs är en information inte bara om de juridiska, ekonomiska och faktiska effekterna av den ena eller den andra vårdnadsformen efter en separation.

Viktigt är också att föräldrarna görs uppmärksamma på de allvarliga påfrestningar som barnen utsätts för vid en äktenskapsskillnad och att föräldrarna far upplysning om vilka rådgivningsorgan som finns att tillgå och vilken hjälp i övrigt som samhället och enskilda organ kan erbjuda familjer som står i begrepp att splittras. Enligt min mening är det angeläget att informationsinsatserna i dessa delar förbättras.

På sidan 35 utvecklas frågan ytterligare.

Det kan inte uteslutas att det finns situationer när föräldrarna mindre ser till barnets behov och mera beaktar sina egna intressen. Bakom föräldrarnas uppgörelse kan ligga t. ex. ekonomiska överväganden eller ett rättvisetänkande som inte i tillbörlig grad tar hänsyn till vad barnet självt vill. Även om föräldrarna är överens i vårdnadsfrågan bör detta alltså inte vara utslagsgivande för domstolens bedömning av vårdnadsfrågan, låt vara att föräldrarnas överenskommelse bör tillmätas stor betydelse.

Jag anser alltså att då en gemensam vårdnad upplöses vårdnaden om barnet alltid bör anförtros åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare, oavsett om föräldrarna är överens i denna fråga eller ej.

Om en förälder som har gemensam vårdnad om barnet tillsammans med den andra föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare, kan domstolen enligt föräldrabalken i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller annars på talan av socialnämnden ta ifrån denna förälder vårdnaden om barnet. I ett sådant fall skall den andra föräldern tillerkännas vårdnaden ensam, om det inte med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att inte heller denna förälder bör anförtros vårdnaden.

I fall då en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn är olämplig som vårdnadshavare bör domstolen enligt utredningen förutsättningslöst pröva om vårdnaden bör anförtros åt den andra föräldern eller åt någon annan. Något företräde för den andra föräldern bör med andra ord inte gälla i denna situation. Denna uppfattning har i allmänhet inte kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del anser jag det naturligast att, om en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn inte längre bör vara vårdnadshavare, vårdnaden om barnet får fortsätta att utövas av den andra föräldern, förutsatt att inte också denne är olämplig som vårdnadshavare. Jag delar alltså inte utredningens uppfattning att man i denna situation bör kunna ta ifrån en i och för sig lämplig förälder vårdnaden, om det finns någon annan som kan anses lämpligare som vårdnadshavare.

Kategori: Vårdnad

Lägg till artikeln i dina kanaler