Underhållsskyldigheten när ett avbrott görs i skolgången

Reglerna om underhållsskyldighet bygger på grundtanken att ett barn som är myndigt bör svara för sin egen försörjning. Att föräldrarnas underhållsskyldighet utsträcks när barnet går i skolan efter det att han eller hon fyllt 18 år motiveras främst av att barnet inte skall behöva skuldsätta sig för att kunna avsluta sin grundutbildning. 

Grundutbildning som pågår i ett sammanhang medför alltså underhållsskyldighet för föräldrarna till dess barnet fyller 21 år. Ferier och tid då barnet på grund av sjukdom är förhindrad att delta i utbildningen anses i praxis utgöra tid då skolgång pågår. Underhållsskyldigheten upphör alltså inte under t.ex. sommarlovet mellan två årskurser i gymnasieskolan.

Högsta domstolen har uttalat sig om innebörden av 7 kap. 1 § när det gäller avbrott i skolgången (se rättsfallet NJA 1986 s. 345). Domstolen konstaterade att frågan i vad mån ett uppehåll i skolgången skall inverka på underhållsskyldigheten är uttryckligen reglerad i lagen bara för det fallet att avbrottet inleds innan barnet fyllt 18 år och upphör innan det fyller 19 år.

Mot bakgrund av förarbetena till 1978 års reform av underhållsreglerna och med beaktande av reformens huvudsyfte att föräldrarnas underhållsskyldighet i princip upphör när barnet blivit myndigt fann domstolen att lagstiftningen borde uppfattas så att, i alla andra fall än det som anges uttryckligen i lagbestämmelsen, ett uppehåll i skolgången under tid efter det att barnet fyllt 18 år bör leda till att föräldrarnas underhållsskyldighet upphör slutgiltigt.

Gör barnet ett avbrott i skolgången, kvarstår föräldrarnas underhållsskyldighet således endast om två förutsättningar är uppfyllda. Den ena är att avbrottet har inletts innan barnet fyllt 18 år. Den andra är att avbrottet har upphört innan barnet fyllt 19 år. I alla andra fall - bortsett från kortare uppehåll för skolbyte o.d. - leder ett uppehåll i skolgången efter 18 års ålder till att föräldrarnas underhållsskyldighet upphör slutgiltigt.

Motsvarande förutsättningar gäller för rätten till förlängt underhållsstöd (se 7 § lagen [1996:1030] om underhållsstöd) och rätten till barnpension från folkpensionen och tilläggspensionen (se 8 kap. 2 § och 14 kap. 2 § lagen [1962:381] om allmän försäkring). De gäller också för den rätt till barnpension och efterlevandestöd till barn som införs den 1 januari 2003 och som ersätter rätten till barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Dessa förmåner lämnas dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Källa:
Prop. 2000/01:134 s.10.